Allmänna ursprungsregler

Alla varor som importeras till EU har ett ursprung, ett så kallat icke-förmånsberättigande ursprung. Du behöver känna till en varas icke-förmånsberättigade ursprung för att veta om den omfattas av bestämmelser om licenser, antidumpnings-, tilläggs- och utjämningstullar eller tullkvoter.

Alla varor som importeras till EU har ett allmänt ursprung, ett så kallat icke-förmånsberättigande ursprung. Som namnet säger ger detta ursprung ingen förmån när det gäller tullavgifter. Varor kan även ha ett ursprung som medför förmånsbehandling, men bara om det finns ett frihandelsavtal eller ett ensidigt åtagande och om reglerna i det avtalet eller åtagandet är uppfyllda. Eftersom det är olika regler kan en och samma vara ha ursprung i två olika länder, ett icke-förmånsberättigade ursprung och ett förmånsberättigade ursprung.

Du behöver känna till en varas icke-förmånsberättigade ursprung för att veta om varan omfattas av EU:s bestämmelser om licenser, antidumpning-, tilläggs- och utjämningstullar eller tullkvoter.

Reglerna för att fastställa ursprunget i samband med dessa handelspolitiska åtgärder kallas för allmänna ursprungsregler. De allmänna ursprungsreglerna finns i EU:s tullagstiftning och enligt dem kan en vara få ursprung på två sätt  − antingen har den framställts i sin helhet i ett land eller så har den tillverkats i två eller flera länder eller med material från flera länder.

Varor helt framställda i ett land

Varor som är helt framställda i ett enda land eller territorium anses ha sitt ursprung där. Några exempel på varor som anses vara helt framställda är

• levande djur som fötts och uppfötts i landet och produkter från sådana djur
• vegetabiliska produkter som har odlats och skördats uteslutande i landet
• mineraliska produkter som har utvunnits i landet.

Varor framställda i två eller flera länder

Varor som har producerats i mer än ett land får sitt ursprung där varorna genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigande bearbetningen med hjälp av en utrustning som är avsedd för ändamålet. Bearbetningen ska leda till att en ny produkt tillverkas eller vara ett viktigt steg i tillverkningen. En bearbetning anses inte vara ekonomiskt berättigad om syftet med bearbetningen varit att undvika exempelvis antidumpning-, tilläggs- eller utjämningstullar. För att kunna fastställa ursprunget är det viktigt att veta var allt material som ingår i den färdiga produkten kommer ifrån.

Minimal bearbetning

För att varan ska få sitt ursprung genom bearbetning måste den alltid vara mer än minimalt bearbetad. Några exempel på bearbetning som inte ändrar ursprunget på varan är att

• Enkel montering av delar för att skapa en komplett vara (sammansättning av en vara)
• genomföra åtgärder för att bevara varan i gott skick under transport och lagring
• förpacka i flaskor, burkar, säckar, fodral eller askar
• sätta på märken eller etiketter
• presentera varor i satser eller för försäljning
• lasta om varan.

Läs om helt framställda varor och minimal bearbetning i artiklarna 31 och 34 i kompletteringsförordningen.

Ursprung för varor som finns i bilaga 22-01

För att kunna ta reda på ursprunget för din vara måste du först klassificera den. När du vet varans HS-nr (de fyra första sifforna i varukoden) kan du kontrollera om den finns med i bilaga 22-01 i kompletteringsförordningen. För dessa varor har EU fastställt vilken bearbetning varorna minst måste gå igenom för att få ursprung i ett visst land.

Det finns två typer av regler i bilaga 22-01 − huvudregler och subsidiära regler (andrahandsregler). Om inte huvudregeln för HS-numret uppfylls ska du i stället tillämpa den subsidiära kapitelregeln för att bestämma ursprungslandet. Du kan läsa mer om hur du tillämpar reglerna i de inledande anmärkningarna som finns i början av bilagan. 

Se om din vara finns i bilaga 22-01 och vilka regler som gäller för varan.

Ursprung för varor som inte finns i bilaga 22-01

För varor som inte finns i bilaga 22-01 finns det inga juridiskt bindande regler om vilken bearbetning som krävs för att en vara ska få ursprung i ett visst land. Det innebär att man måste göra en tolkning från fall till fall för att bedöma i vilket land varornas sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning har genomförts.

Som hjälp för ursprungsbedömningen har EU-kommissionen publicerat vägledande listregler. Dessa bör läsas tillsammans med de inledande anmärkningarna, där det finns definitioner och förklaringar till hur de vägledande listreglerna ska tolkas.

Läs de inledande anmärkningarna till de vägledande listreglerna

Läs de vägledande listreglerna.

Vägledning för de allmänna ursprungsreglerna

Som hjälp för ursprungsbedömning finns EU-kommissionens vägledning (som inte är juridiskt bindande). Där kan du till exempel läsa om hur du:

• fastställer din varas ursprung med hjälp av bilaga 22-01 i avsnittet 2.2.1
• bestämmer ursprunget för en vara som inte finns i bilagan i avsnittet 2.2.2.

Läs EU-kommissionens vägledning för icke-förmånsberättigande ursprung (på engelska).

Handlingar som kan styrka en varas icke-förmånsberättigade ursprung

Till skillnad från förmånsberättigade ursprung finns det inget särskilt dokument som används för att styrka en varas icke-förmånsberättigade ursprung vid import till EU. I tulldeklarationen ska du inte heller göra någon hänvisning till handlingar som styrker varornas icke-förmånsberättigade ursprung.

Om Tullverket begär det ska du däremot kunna styrka i vilket land den vara du importerar har sitt ursprung. Det blir alltid en fråga om en samlad bedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Det kan behövas fler än en av de handlingar du ser exempel på nedan för att styrka ursprunget.

Exempel på handlingar som kan styrka ursprunget:

• Tillverkarintyg − ett intyg från tillverkaren som talar om vem som tillverkat varorna
• Faktura från tillverkaren till exportören – detaljer om pris kan vara dolda
• Packlistor från tillverkaren
• Orderbekräftelse eller handelsavtal
• Produktblad där tillverkarens namn och adress framgår

Även frakthandlingar kan användas som en del i ursprungsbevisningen. Det faktum att en vara fraktas från ett land kan inte ensamt vara tillräcklig bevisning för att tillverkningen har genomförts där, men det kan ändå användas tillsammans med annan bevisning. Även ett ursprungsintyg, till exempel ett EUR.1 eller en ursprungsdeklaration, kan användas som stöd för bedömningen av ursprunget.

Att det finns en uppgift om tillverkare i en faktura från exportlandet är inte tillräckligt bevis för en varas ursprung. Ett Certificate of Origin kan inte heller användas för att styrka ursprunget vid import till EU.

Författningar som gäller allmänna ursprungsregler

• Artiklarna 59–63 i tullkodexen (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen)
• Artiklarna 31–36 och bilaga 22-01 i kompletteringsförordningen (Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 om komplettering vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex)
• Artiklarna 57–59 och bilaga 22-14 i genomförandeförordningen (Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 om närmare regler för fastställande av en tullkodex för unionen)
• Läs mer om ursprung som ger förmånsbehandling.