Bemyndigande: Förordningen (1982:801) om tillämpning av ett avtal mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor
Ansvarig enhet: avdelningen Brottsbekämpning, staben
För genomförande och tillämpning av avtalet den 11 september 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor gäller i enlighet med artikel 13 avtalet de riktlinjer som anges i bilaga till denna kungörelse.
Bilaga
För att genomföra och tillämpa avtalet den 11 september 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor har tullmyndigheterna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge i enlighet med artikel 13 enats om följande:
1) Med "staternas centrala tulladministrationer" i artikel 1, punkt 3, avses i
Sverige: Generaltullstyrelsen
Danmark: Direktoratet for Toldvaesenet
Finland: Tullstyrelsen
Island: Finansministeriet
Norge: Toll- og avgiftsdirektoratet
2) Med "centralbank" avses i
Sverige: Sveriges Riksbank
Danmark: Danmarks Nationalbank
Finland: Finlands Bank
Island: Islands Sedelbank
Norge: Norges Bank
3) Med fordringar, för vilka bistånd lämnas enligt artikel 2 punkt 1 c, skall likställas,
a) dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av tull, skatter och andra avgifter intill den tidpunkt då fordringen överlämnas för indrivning i den stat som begärt bistånd,
b) dröjsmålsränta samt restavgift eller annan avgift som utgår på grund av försummad inbetalning av tull, skatter och andra avgifter efter den tidpunkt då fordringen överlämnats för indrivning i den anmodade staten och för vilka bistånd begäres i särskild framställning, samt
c) ersättning för indrivningskostnad som inte har samband med rättegångsförfarande vid domstol.
4) Böter och därmed förbundna kostnader omfattas inte av avtalet.
5) Med fordringar enligt avtalets artikel 2 punkt 1 c avses,
a) för Sveriges del: tull, skatt och avgifter som uppbärs av tullväsendet i enlighet med tullagen (1973:670) eller föreskrifter som meddelats med stöd av denna lag,
b) för Danmarks del: tull och andra avgifter som uppbärs enligt reglerna i tullagen (lag nr 519 den 13 december 1972 med senare ändringar) samt avgifter och bidrag, som uppbärs respektive utbetalas enligt reglerna i lag nr 595 och 596 den 22 december 1972 om administration av de Europeiska gemenskapernas förordningar om marknadsordningar för lantbruksvaror, frukt och trädgårdsprodukter m.m.,
c) för Finlands del: tull, skatt och andra avgifter som uppbärs av tullväsendet enligt bestämmelserna i tullagen (lag nr 573 den 14 juli 1978 jämte senare ändringar),
d) för Islands del: tull och andra avgifter som uppbärs enligt reglerna i tullagen (lag nr 59/1969 och lag nr 120/1976 med senare ändringar), och
e) för Norges del: tull och andra avgifter, som tullväsendet är ålagt att uppbära i samband med in- och utförsel av varor i enlighet med tullagen (lag nr 5 den 10 juni 1966) och andra lagar.
6) Framställningar och andra handlingar i ärenden angående bistånd till indrivning av fordringar skall vara avfattade på svenska, danska eller norska språket eller vara åtföljda av en översättning till något av dessa språk. Beträffande ärende om delgivning gäller detta dock endast framställningar om delgivning.
7) Framställning om bistånd som avser indrivning av fordringar och delgivningar skall alltid göras skriftligt.
8) I framställning om bistånd med indrivning skall anges,
a) den tullmyndighet som begär bistånd,
b) om betalningsskyldig är en fysisk person: namn, yrke eller titel, bostadsadress, födelsedata samt — om möjligt — arbetsplats och vistelseort,
c) om betalningsskyldig är en juridisk person: juridisk karaktär, namn och adress,
d) i förekommande fall den eller de orter i den anmodade staten där egendom som tillhör betalningsskyldig finns samt egendomens beskaffenhet,
e) fordringens art och belopp däri inbegripet upplupen ränta, den tid fordringen avser samt tidpunkt då fordringen helt eller delvis preskriberas enligt den egna statens lagstiftning,
f) grund för beräkning av ränta eller annan avgift som påförts på grund av bristande betalning enligt punkt 3 a eller 3 b, samt
g) annan omständighet som kan underlätta eller påskynda indrivning av fordringen.
9) Framställning om bistånd med indrivning får endast göras, om det sammanlagda betalningsanspråket, däri ej inräknat belopp som avses under punkt 3 a, uppgår till minst 1 000 danska kronor, 750 finska mark, 1 000 isländska nykronor, 1 000 norska kronor eller 850 svenska kronor.
10) Indrivning sker i den anmodade statens myntslag. Tullmyndigheten i denna stat skall snarast möjligt efter det biståndsframställningen inkommit omräkna det belopp framställningen avser till den statens myntslag enligt av centralbanken rekommenderad kurs som gällde den dag då framställningen inkom.
Indrivningen skall anses gälla det på nämnda sätt beräknade beloppet. Vid omräkningen får tillämpas de bestämmelser om avrundning till jämnt belopp som kan gälla enligt lagstiftningen i denna stat.
Om förändring i växelkurs äger rum under indrivningsförfarandet kan behörig myndighet i den anmodade staten efter hörande av centralbanken i denna stat besluta om den växelkurs som skall tillämpas i ärendet på grund av förändringen.
Utan hinder av föregående bestämmelser i denna punkt kan betalning av det belopp framställningen avser ske i den stats myntslag som begärt bistånd.
11) Verkställes begäran om indrivning skall den anmodade staten snarast möjligt underrätta den anmodande staten om resultatet härav.
Underrättelsen skall dessutom omfatta sådana omständigheter som kan ha betydelse för ärendets vidare behandling.
12) När indrivning enligt detta avtal skett i en av staterna och det indrivna beloppet kommit den anmodade staten tillhanda är denna stat ansvarig för det indrivna beloppet gentemot den stat som begärt bistånd.
13) Belopp, som influtit på grund av bistånd enligt detta avtal, skall snarast möjligt inbetalas hos centralbanken i den egna staten på konto som innehas av centralbanken i den stat som har begärt bistånd.
I samband med inbetalningen skall uppgift lämnas om namn och adress på den tullmyndighet som äger uppbära beloppet samt om den fordran till vilket beloppet är att hänföra.
Influtet belopp kan även insättas på postgirokonto som tillhör tullmyndigheten i den stat som begärt bistånd.
14) Överföring av valuta från en stat till en annan skall ske inom ramen för gällande betalningsöverenskommelse mellan staterna.
Dessa riktlinjer träder i kraft den 26 augusti 1982 samtidigt med ikraftträdandet av avtalet mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om ömsesidigt bistånd i tullfrågor.
Dessa riktlinjer är utfärdade i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken. På svenska språket är två texter utfärdade — en för Sverige och en för Finland. Samtliga texter äger lika vitsord.