Upphört: Grundförfattningen har upphört att gälla den 1 april 2005 genom TFS 2005:2
Generaltullstyrelsen föreskriver efter samråd med norska direktoratet for toll og saeravgifter i fråga om kungörelsen (TFS 1959:255) om gränstullsamarbetet mellan Sverige och Norge
dels att 19 och 27 §§ samt anvisningarna härtill skall upphöra att gälla,
dels att 1—9, 11, 13, 14, 16, 17, 20, 22, 24, 28, 31 och 33 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att anvisningarna till 1, 7, 14, 15, 22, 26, 28—33 och 35 §§ skall ha nedan angivna lydelse.
Till följd härav kommer kungörelsen att ha följande lydelse från och med den dag då denna kungörelse träder i kraft.
1 § Inom den femton kilometer breda kontrollzon, som i särskild ordning upprättats på svenskt territorium längs riksgränsen mot Norge, och motsvarande kontrollzon på norskt territorium samt de till kontrollzonen hänförliga landsvägarna Strimasund—Tärnaby, Joesjö—Tärnaby, Merkenes—Arjeplog samt Junkerdalen—Fauske och Junkerdalen—Mo skall tullkontroll och klarering av landtrafik mellan Sverige och Norge med tillämpning av både svenska och norska bestämmelser ske på sätt angives i 2—9 §§.Vad nu är sagt gäller ock sådan sjötrafik mellan Sverige och Norge, som äger rum enbart mellan orter inom kontrollzonerna.
I fråga om järnvägstrafik mellan Sverige och Norge skall dylik tullkontroll och klarering äga rum också inom särskilda kontrollzoner, omfattande järnvägslinjer med tillhörande stationsområden från de i första stycket nämnda zonerna till och med följande järnvägsstationer, nämligen
centralstationen i Göteborg och Östbanestationen i Oslo på linjen Göteborg—Oslo;
centralstationen i Karlstad och Östbanestationen i Oslo på linjen Laxå—Oslo;
centralstationen i Östersund och järnvägsstationen i Trondheim på linjen Ånge—Trondheim;
centralstationen i Kiruna och järnvägsstationen i Narvik på linjen Luleå—Narvik.
Svenska och norska tullanstalter, vid vilka trafik expedieras med tillämpning av båda ländernas bestämmelser, hava upptagits i särskild förteckning.
Vid dessa tullanstalter skola ovan avsedda bestämmelser finnas tillgängliga för allmänheten.
Anvisningar
Här avses samtliga författningar, vilkas efterlevnad övervakas av det svenska och det norska tullväsendet, i den mån de äro tillämpliga på trafik till och från tullområdet, dock med undantag för den svenska gränsövervakningskungörelsen (1944:728).
Kontrollzonerna längs riksgränsen räknas från Treriksröset till riksgränsens brytningspunkt omkring en nautisk mil norr om Kattholmen och två och en halv nautiska mil västsydväst om Saltbacken. I vartdera landet löper kontrollzonens inre gräns parallellt med riksgränsen och på femton kilometers avstånd från denna.
Dessa kontrollzoner och de särskilda kontrollzonerna för landsvägstrafik och järnvägstrafik bilda tillsammans ett område, inom vilket bada ländernas tullväsen hava vissa behörigheter. Dels kan svensk tullpersonal fullgöra sin tjänst inom norsk zon, och norsk tullpersonal kan fullgöra sin tjänst inom svensk zon. Dels kan inom zonområdet svensk tullpersonal utföra norska göromål, och norsk personal kan utföra svenska göromål.
Att kontrollzonerna upprättats medför vidare, att vartdera landets bestämmelser får viss tillämplighet på det andra landets område. Emellertid är det ej fråga om någon ändring av bestämmelsernas materiella innebörd. Import- och exportrestriktioner avse alltjämt enbart verkställd eller tillämnad forsling över riksgränsen. En i Sverige exportförbjuden vara, liksom ock en i Norge importförbjuden vara, får t.ex. liksom hittills föras till svensk kontrollzon från det övriga Sverige och fritt forslas inom zonen.
Vad angår tullpersonalens behörighet och bestämmelsernas tillämplighet även utanför kontrollzon i vissa fall, se 10 §.
2 § Vid mellanriksväg, där två tullanstalter finnas, den ena med svensk och den andra med norsk personal, skall trafik till Sverige expedieras av den svenska och trafik till Norge av den norska tullanstalten, i den mån ej generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter annorlunda bestämma.
3 § Vid mellanriksväg, där en gemensam tullanstalt med svensk och norsk personal finnes, skall trafik till Sverige expedieras företrädesvis av den svenska och trafik till Norge företrädesvis av den norska personalen, i den män ej generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter annorlunda bestämma.
4 § Vid mellanriksväg, där en tullanstalt, bemannad med enbart svensk eller enbart norsk personal, finnes, skall trafik i båda riktningarna expedieras av denna tullantalt.
5 § Vid väg över gränsen, där tullanstalt ej är inrättad, skall, i den mån generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter så bestämma, särskild uppsikt å trafiken hållas av svensk eller norsk personal.
6 § Svensk gränstullkammare äger att efter samråd med norsk distriktchef medgiva viss person eller visst företag undantag från bestämmelserna i 65—69 §§ tullordningen (TFS 1973:159). Medgivandet skall gälla även för norsk räkning.
Likaså äger norsk distriktchef att efter samråd med svensk gränstullkammare lämna viss person eller visst företag medgivande till varuforsling på andra vägar än dem som äro tillåtna enligt § 21 den norska tolloven och norska tollovsforeskriftene 4.7. Medgivandet skall gälla även för svensk räkning.
För enstaka fall äger föreståndare för tullanstalt i gränsorten medgiva dispens, som avses här ovan, enligt de närmare direktiv, som meddelas av den svenska gränstullkammaren och den norske distriktchefen i samråd.
Anvisningar
Framställning om här avsedd dispens bör göras hos svensk tullmyndighet, om det kan förutsättas att ifrågakommande åtgärder för tullkontroll e. dyl. skola vidtagas av svensk tullpersonal, men om åtgärderna kunna förutsättas ankomma på norsk tullpersonal, bör framställningen göras hos norsk tullmyndighet.
7 § Båda ländernas tullpersonal skall under utövande av bevakning inom svensk eller norsk kontrollzon tillämpa sådana svenska och norska bestämmelser rörande trafik till och frän tullområdet, vilkas efterlevnad skall övervakas av svenskt och norskt tullväsen.
Anvisningar
Här åsyftas både fast bevakning vid de vägar, som avses i 2—6 §§, och rörlig bevakning varom nedan i 8 § sägs.
Eftersom gränstullsamarbetet gäller bestämmelser rörande trafik till och från tullområdet, omfattar det icke t.ex. den svenska tullpersonalens befattning med jakttillsyn.
8 § Rörlig bevakning inom norsk kontrollzon skall utövas av svensk tullpersonal
dels rutinmässigt i den omfattning och under de former, varom vederbörande gränstullkammare på svenska sidan och distriktchef på norska sidan i samråd bestämma,
dels eljest i fall, då så erfordras i syfte att förhindra eller beivra smuggling och beslut i saken meddelats av svensk tullmyndighet efter samråd med norsk tull- eller polismyndighet. Särskilt beslut erfordras dock ej i fall, då en för smuggling misstänkt förföljas på färsk gärning eller fara eljest är i dröjsmål.Har rörlig bevakning på norskt område påbörjats utan föregående samråd med tull- eller polismyndighet därstädes, skall anmälan om åtgården skyndsamt göras till dylik myndighet.
Motsvarande gäller för norsk tullpersonal i fråga om rörlig bevakning inom svensk kontrollzon.
Anvisningar
Vid här avsedd svensk eller norsk tjänsteutövning på det andra landets område äger tullpersonalen i stort sett samma behörighet som på det egna landets område (jfr anvisningarna till 28 §).Dessa befogenheter böra dock användas varsamt, så att onödig irritation undvikes.
Om förföljning utanför kontrollzon, se 10 §.
9 § På järnvägslinjerna mellan Sverige och Norge skall tullkontroll och klarering av järnvägstrafik i båda riktningarna verkställas av svensk eller av norsk tullpersonal enligt vad för varje särskild linje bestämmes av generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter.
10 § Enligt vad särskilt är bestämt skall tillämpligheten av det ena landets bestämmelser på det andra landets territorium, så ock behörigheten för dess tullpersonal att tjänstgöra därstädes, utsträckas till att gälla även utanför svensk eller norsk kontrollzon, då fråga är om undersökning rörande smugglingsbrott och den misstänkte förföljes över zongränsen i omedelbart samband med förövandet av görningen.
Anvisningar
Bestämmelsen gör det möjligt att på svenskt område utanför kontrollzon göra erforderliga ingripanden mot den som förföljas för smuggling riktad mot norska bestämmelser. Vid smuggling, riktad mot svenska bestämmelser, kunna på motsvarande sätt ingripanden göras utanför norsk kontrollzon.
Vidare ges behörighet åt svensk tullpersonal att — då fråga är om förföljning och därmed sammanhängande åtgärder vid smuggling, oavsett om denna är riktad mot svenska eller mot norska bestämmelser — utöva sin tjänst på norskt område utanför kontrollzon. I motsvarande fall är norsk tullpersonal behörig att utöva sin tjänst utanför kontrollzon på svenskt område.
I andra fall än då någon förföljas i omedelbart samband med smuggling föreligger icke möjlighet att med tillämpning av det ena landets bestämmelser ingripa på det andra landets område utanför kontrollzon och icke heller behörighet för det ena landets tullpersonal att utöva tjänst på det andra landets område utanför kontrollzon.
11 § Enligt vad särskilt är bestämt skall av norsk tullmyndighet anbragt försegling, där den användes vid utförande av tullgöromål för svensk räkning, vara att anse såsom svensk tullmyndighets försegling.
Likaså skall svensk tullmyndighets försegling i motsvarande fall vara att anse såsom norsk tullmyndighets försegling.
Anvisningar
I enlighet härmed kan en inom norsk kontrollzon belägen tullanstalt t.ex. i fall, då gods sändes under förpassning till svensk ort och därvid skall vara försett med tullplomb eller tullsigill, allt efter omständigheterna åsätta godset tullanstaltens norska plomb eller sigill eller ock godtaga plomb eller sigill, som annan norsk tullanstalt åsatt godset för dess transport till gränsorten.
Motsvarande gäller i fråga om svensk tullanstalts plomb eller sigill, t.ex. vid förpassning enligt norska bestämmelser (se Inngående håndbok, gruppe F 4).
12 § Vartdera landets tullmyndigheter skola skyndsamt giva det andra landets tullmyndigheter sådana upplysningar rörande olovlig gränstrafik eller andra särskilda omständigheter, som kunna vara av värde för det andra landets tullväsen.Vidare skola båda ländernas tullmyndigheter i största möjliga utsträckning bistå varandra i syfte att förhindra smuggling och andra tullöverträdelser.
13 § Enligt vad särskilt är bestämt skall det inom gränstullsamarbetets ram utgöra ett tjänsteåliggande för tullpersonal från vartdera landet att utföra tullgöromål för det andra landet och att tjänstgöra på det andra landets territorium.
Då så erfordras till följd av trafikanhopning eller annan särskild omständighet, må svensk gränstullkammare och norsk distriktchef i samråd be stämma att tullpersonal från ettdera landet skall tillfälligt tjänstgöra vid tullanstalt i det andra landet. Om dylik beordning förutsättes bli mera varaktig, skall frågan hänskjutas till generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter.
Anvisningar
I enlighet härmed skall skyldighet att utföra tullgöromål för det andra landet och att tjänstgöra på dess område föreligga även beträffande mera tillfällig tjänstgöring vid närliggande tullstation i det andra landet.
14 § Enligt vad särskilt är bestämt skall det utgöra ett tjänsteåliggande för svensk tullpersonal, som i anledning av gränstullsamarbetet har att utföra tullgöromål för norsk räkning, att iakttaga därför gällande norska instruktioner och reglementen.
Motsvarande gäller för norsk tullpersonal i fråga om iakttagande av svenska instruktioner och reglementen.
Allmänna instruktioner och reglementen delgivas personalen genom generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter.
Anvisningar
För de svenska tulltjänstemännen ingår utförandet av tullgöromål för norsk räkning såsom ett led i den svenska tulltjänsten. Deras skyldighet att iakttaga norska instruktioner och reglementen sträcker sig intill den gräns, som markeras av att de utföra göromålen i egenskap av svenska tjänstemän. Deras uniform skall vara svensk, vare sig svenska eller norska bestämmelser tillämpas, och i tjänsteskrivelser, oavsett om dessa rikta sig till svenska eller norska mottagare, må svenska språket användas.
Motsvarande gäller för norsk personal vid utförande av svenska göromål.
Genom § 23 i reglementet for organisasjon og saksbehandling i tollvesenet har tullpersonal, så vitt gäller utförandet av tullgöromål för norsk räkning, fått sig tystnadsplikt ålagd ej blott i fråga om enskildes affärsförhållanden utan även angående "tjenestesaker" överhuvudtaget. Uppgifter till enskilda — däribland pressen — få i princip ej lämnas utan att tillstånd inhämtats från föreståndaren för vederbörande norska tullanstalt. Jämför dock Rundskriv fra tolldirektoratet til tollkamrene den 17. okt. 1958.
Ovannämnda bestämmelser skola noga beaktas, därest fråga uppkommer om att utlämna vid svensk tullmyndighet förvarad handling, som avses i 3 §, andra stycket, av den svenska lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.
Norsk tullpersonal är, såvitt angår utövning av svensk tulltjänst underkastad samma tystnadsplikt som den för svensk tullpersonal föreskrivna. (Se 54 § tullagen (1973:670) och 36 § tjänstgöringsreglementet för tullstaten (TFS 1954:178). Är en tjänsteman tveksam om hur långt han kan lämna upplysningar enligt svenska bestämmelser, bör han hänvända sig till vederbörande gränstullkammare.
Vid utförande av göromål inom gränstullsamarbetets ram skall tullpersonalen vara försedd med båda ländernas tjänstetecken (tjänstebricka och tollbevis).
15 § Det åligger svensk tullpersonal, som deltager i gränstullsamarbetet, att sätta sig in i de norska bestämmelser, som det därvid kan bli fråga om att tillämpa, och de norska instruktioner och reglementen, som enligt 14§ skola iakttagas vid tillämpningen av dessa bestämmelser.
Motsvarande skall gälla för norsk tullpersonal, som har att utföra tullgöromål för svensk räkning.
Anvisningar
Förordningar, rundskrivelser och meddelanden m.m. rörande norskt tullväsen intagas i tidsföljd i en särskild publikation, Meldinger fra Direktoratet for toll og saeravgifter. En handbok, Tollavgifter, innehåller bestämmelser i stort sett motsvarande den svenska tullförordningen, tulltaxan, statistiska varuförteckningen m.m. Tolloven och tollovforskrifter, vilka i stort sett motsvara den svenska tullagen tullstadgan och tullordningen ha utgivits separat. Tjänstgöringsföreskrifter ha intagits i Reglementet for organisasjon og saksbehandling i tollvesenet. Tre särskilda handböcker finnas. Av dessa har 1, Inngående handbok, avseende inkommande och II, Utgående handbok, å utgående trafik. Handboken III, Ytre tjeneste, innehåller i stort sett utdrag ur handböckerna I och II och ger en sammanfattning av de viktigaste föreskrifter, som tullbevakningen behöver tillämpa. Svenska tullbestämmelser publiceras i Tullverkets författningssamling (TFS) varje författning i ett blad eller häfte för sig. Författningarna förses dels med nummer i löpande följd för år, dels med en beteckning i romerska siffror (I X), som angiver ämnesgrupp i anslutning till nedan upptagna författningshandböcker. Författningarna äro hålslagna för insortering i samlingspärmar. Gällande tullbestämmelser med tillhörande anvisningar o.dyl. utgivas såsom Tullverkets författningshandböcker (TFH) i följande delar:
I:1 Tulltaxa med statistisk varuförteckning;
I:2 Frihandelsföreskrifter m.m.;
II Tullförordning, tullkungörelse och tullanvisningar samt bestämmelser om varuskatter, införselavgifter o.dyl.;
II:1 Tullag, tullstadga och tullordning samt andra föreskrifter om tullkontroll, trafikordning m.m.;
III:2 Särskilda trafikförfattningar m.m.;
IV Varusmugglingslagen m.m.;
V:1 Import- och exportbestämmelser;
V:2 Allmänt import- och exportförbud, jordbruksreglering m.m.;
VI Konventioner m.m.;
VII:1 Personalbestämmelser;
VII:2 Arbetstidsbestämmelser;
VIII:1 Instruktion för tullverket, vissa specialförfattningar;
VIII:2 Tjänstgöringsreglemente, redovisningsordning för tullverket;
IX Beredskapsförfattningar;
X Miljöskydd till sjöss.
Summariska uppgifter om utgivna författningar och handböcker intagas i en periodisk publikation, Generaltullstyrelsens meddelanden (GTM), som dessutom innehäller vissa tjänstemeddelanden och föreskrifter i övrigt.
Allmänna anvisningar om tulltaxans tillämpning meddelas i Tullverkets varuhandböcker (VHB): del I Kommentar till CCC-nomenklaturen, del II Anvisningar och prejudikat i tulltaxeringsfrågor och del III Förteckning över kemiska produkter m.m.
16 § Svensk tullpersonal, som hyser tvekan om rätta utförandet av tullgöromäl för norsk räkning, bör söka råd och upplysningar i saken genom hänvändelse till norsk tullmyndighet, som vederbörande svenska gränstullkammare anvisat efter samråd med norsk distriktchef. På motsvarande sätt skall norsk tullpersonal förfara vid tvekan om rätta utförandet av tullgöromål för svensk räkning.
Svensk gränstullkammare skall på framställning av norsk distriktchef lämna uppgift å tullmyndighet inom gränstulldistriktet, där norsk tullpersonal lämpligast kan erhålla råd och upplysningar rörande tillämpning av svenska bestämmelser.
Svensk och norsk tullpersonal, som beröres av gränstullsamarbetet, skall noga beakta de råd och upplysningar rörande tulltjänsten, som lämnas av det andra landets personal.
Det åligger svensk och norsk tullpersonal att lämna det andra landets tjänstemän alla erforderliga råd och upplysningar i tulltjänsten.
17 § Chef för svensk gränstullkammare har rätt och skyldighet att inspektera sådan norsk tullmyndighet, som har att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av svenska bestämmelser.Rätten och skyldigheten äro begränsade till vad som erfordras för tillsyn å att den norska tullpersonalen iakttagen gällande svenska instruktioner, reglementen och anvisningar.
Norsk distriktchef har motsvarande rätt och skyldighet att inspektera sådana svenska tullmyndigheter, som hava att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av norska bestämmelser.
18 § Båda ländernas tullpersonal skall vinnlägga sig om att åstadkomma ett gott samarbete sinsemellan och att i samråd söka ge tjänsteproblem en sådan lösning, som från gemensam svensk-norsk synpunkt är den bästa.
Gentemot trafikanterna skall tullpersonalen uppträda med takt och varsamhet, såväl under utförande av det andra landets tullgöromål på eget lands område som vid tjänsteutövning på det andra landets område.
19 § Paragrafen upphävd genom denna kungörelse
29 § Direktoratet for toll og saeravgifter kan hos generaltullstyrelsen påfordra, att svensk tulltjänsteman, som direktoratet på grund av särskilda omständigheter finner icke vara lämplig att utföra tullgöromål för norsk räkning, uteslutes från tjänst, vari utförandet av dylika göromål ingår.
Generaltullstyrelsen kan hos direktoratet for toll og saeravgifter framställa motsvarande krav beträffande norsk tulltjänsteman.
Anvisningar
Här avsett krav kan framställas på grund av sådan omständighet, med eller utan anslutning till tulltjänsten, som bedömes vara till allvarlig skada för gränstullsamarbetet. Handläggning av hithörande ärenden skall ske i ordning, motsvarande den som är stadgad beträffande tjänsteförseelser i det land, där tjänstemannen hör hemma.
Rapport angående sådan omständighet, som här avses, skall sändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.
21 § Svensk tullpersonal skall vara underställd enbart svensk förman, även såvitt gäller att utföra tullgöromål för norsk räkning eller att tjänstgöra på norskt territorium.Motsvarande skall gälla för norsk tullpersonal i fråga om utförandet av tullgöromål för svensk räkning eller tjänstgöring på svenskt territorium.
I ordningsfrågor o.dyl. skall dock tullpersonalen under tjänstgöring i det andra landet rätta sig efter vad tullanstaltens föreståndare bestämmer.
22 § Enligt vad särskilt är bestämt skall tulltjänsteman, som begått brott i tjänsteutövningen eller gjort sig skyldig till tjänsteförseelse, ställas till ansvar därför enbart inför sitt eget lands myndighet, även om görningen begåtts under utövning av tulltjänst för det andra landets räkning eller under tjänstgöring på det andra landets territorium.
Enligt vad särskilt är bestämt skall skada, som tulltjänsteman genom uppsåtlig eller oaktsam handling åsamkar det andra landet eller tredje man, då han utövar tulltjänst för det andra landets räkning, ersättas av myndighet i tjänstemännens eget land, i den mån tjänstemannen enligt det landets skadeståndsregler skulle bli ansvarig för skadan, myndigheten obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits.
Anvisningar
Rapport om brott i tjänsteutövningen eller tjänsteförseelse, som tjänste man frän det ena landet begår, da han har att utföra tullgöromål för det andra landets räkning eller tjänstgöra på dess territorium, skall insändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.
På samma sätt förfares med rapport om skada, som avses i 22 §, andra stycket. Med myndighet, varom där sägs, förstas för svensk tullpersonal generaltullstyrelsen och för norsk tullpersonal direktoratet for tott og saeravgifter.
23 § Enligt vad särskilt är bestämt åtnjuta båda ländernas tulltjänstemän, då fråga är om tjänstgöring inom gränstullsamarbetets ram, ämbetsskydd enligt det lands lag, där de i varje särskilt fall befinna sig.
24 § Enligt vad särskilt är bestämt skall på svenskt territorium vad i 68 § svenska tullstadgan (1973:671) sägs om handräckning av polismyndighet tillämpas även då fråga är om utövning av tulltjänst för norsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal. Likaså skall på norskt territorium motsvarande föreskrift i § 20, första stycket, norska tolloven tillämpas även da fråga är om tulltjänst för svensk räkning av norsk eller svensk tullpersonal.
Hänvändelse till polismyndighet kan göras av vederbörande lokala tullmyndighet.
Militär handräckning enligt § 20, första stycket, norska tolloven bör påkallas blott då så är oundgängligen nödvändigt. Hänvändelse i saken bör göras av vederbörande norske distriktchef och ställas till chefen för närmaste förband inom den försvarsgren, varifrån handräckning önskas.
25 § Enligt vad särskilt är bestämt skall anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullverket, som trafikant enligt eljest gällande svenska föreskrifter har att fullgöra vid ankomst till eller avgång från svenskt tullomräde, kunna fullgöras vid tullanstalt inom norsk kontrollzon.
Enligt norska bestämmelser föreliggande anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullväsendet skall på motsvarande sätt kunna fullgöras inom svensk kontrollzon.
26 § Då fråga är om rutinmässig tullkontroll, såsom att hejda transportmedel och resande, att begära upplysningar av resande samt att visitera transportmedel och gods, kunna de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt det ena landets bestämmelser, utan inskränkning utövas inom kontrollzon på det andra landets territorium.
Anvisningar
Här avses de befogenheter, som tillkomma tullpersonal i fall då ej någon särskild misstanke om smuggling föreligger. Med det undantag, som framgår av 10 §, får en kontrollåtgärd för det ena landets räkning på det andra landets område äga rum blott inom kontrollzon och blott inom ramen för vad som angives i 2—9 §§.
Skyldigheten att lämna för tullkontroll behövliga upplysningar enligt den norska tolloven § 11 och enligt 53 § svenska tullstadgan (1973:671) är likartad.
På grund härav kan en i gränstullsamarbetet deltagande tjänsteman — oavsett på vilkendera sidan gränsen och för vilketdera landets räkning han i ett givet tillfälle tjänstgör — under de i första stycket givna förutsättningarna förfara såsom om han i sitt eget land utförde sitt eget lands göromål. I fall, då rutinmässig tullkontroll för det ena landets räkning äger rum på det andra landets område annorstädes än där trafiken regelmässigt har att anmäla sig för dylik kontroll, bör emellertid särskild uppmärksamhet fästas vid angelägenheten av att uppträda med takt och varsamhet, så att onödig irritation ej uppstår.
27 § Paragrafen upphävd genom denna kungörelse
28 § Enligt vad särskilt är bestämt gäller vid smugglingsfall, som innebär brott mot svensk bestämmelse, att tvångsmedel i enlighet med svenska bestämmelser få på norskt territorium användas endast vid undersökning i omedelbart samband med dylikt brott eller försök därtill och blott inom ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt norska bestämmelser.
Likaså få tvångsmedel i enlighet med norska bestämmelser användas på svenskt territorium endast i motsvarande fall och med beaktande av ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt svenska bestämmelser.
Anvisningar
A. Allmänt
De tvångsmedel som avses äro:husrannsakan och därmed jämförliga undersökningar, beslag, kroppsvisitation samt gripande, vari innefattas även kvarhållande för och medtagande till förhör.En åtgärd av det angivna slaget får vidtagas blott då misstanke om smuggling föreligger.
Föreskrifterna i 28 § innebära jämkningar i den eljest för gränstullsamarbetet fastställda grundprincipen, att det ena landets bestämmelser skola få tillämpas på det andra landets område. Jämkningarna ha gjorts såväl i rättssäkerhetens intresse som för att onödig irritation skall undvikas.Rätten att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område begränsas i två avseenden.Dels måste den undersökning, för vars genomförande tvångsmedien användas, äga omedelbart samband med smugglingsbrottet. Närmare anvisningar i denna fråga lämnas nedan under B. Dels få tvångsmedel användas blott i den mån tullpersonal har befogenhet därtill enligt bestämmelserna i det land, där undersökningen äger rum.Närmare anvisningar härom lämnas nedan under C.
Det är angeläget att vartdera landets tullpersonal vid användande av tvångsmedel på det andra landets område visar största takt och varsamhet, så att onödig irritation undvikes, och söker samråd i saken med tull- eller polismyndighet därstädes (jfr 8 § här ovan).Särskilt gäller detta i fråga om åtgärder utanför kontrollzon.Endast då starka skäl föreligga, bör en tjänsteman från ettdera landet, då han har att företaga undersökning rörande ett smugglingsbrott mot det egna landet, göra ingripanden på det andra landets område utanför zongränsen.
B. Omedelbart samband mellan undersökning och brott
Inom kontrollzon på ettdera landets område få tvångsmedel vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott användas, oberoende av om den tullpersonal, som använder tvångsmedlen, är svensk eller norsk. Vid dylik undersökning kan personalen likaledes, oavsett om den är svensk eller norsk, använda tvångsmedel även utanför kontrollzonen, om den misstänkte förföljts över zongränsen i omedelbart samband med förövandet av görningen.Då det gäller att inom kontrollzon på ettdera landets område företaga undersökning rörande ett vid tidigare tillfälle begånget smugglingsbrott mot det landet, äro på samma sätt båda ländernas tulltjänsteman behöriga att företaga undersökningen och därvid använda tvångsmedel i enlighet med bestämmelserna i det land där undersökningen äger rum.Men vid dylik undersökning kan någon förföljelse utanför zongränsen ej företagas av personal från det andra landet (jfr I 0 § jämte anvisningar).
Ett omedelbart samband mellan undersökning och brott föreligger i de fall, då ett smugglingsförsök upptäckas och undersökning i saken påbörjats utan uppskov. Men omedelbart samband kan föreligga även i andra fall än då någon anträffas på bar gärning eller flyende fot.Har t.ex. tullpersonal fått misstanke om att smugglingsbrott försökes eller just förövats och utan uppskov börjar spaning efter den misstänkte, föreligger ett omedelbart samband mellan undersökning och brott, sa länge spaningen bedrives oavbrutet och den misstänktes försprång ej är större än att spåret kan anses vara färskt.I tveksamma fall bör man avstå från att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område.
C. Befogenhet att använda tvångsmedel
En tulltjänstemans befogenheter att använda tvångsmedel äro i stort sett desamma enligt svenska och enligt norska bestämmelser.Olikheter finnas dock. Vid användande av tvångsmedel bör tullpersonalen därför hålla sig inom ramen för det lands bestämmelser som ger den minsta befogenheten.För att visst tvångsmedel skall fä användas bör det sålunda föreligga förutsättningar enligt såväl svensk som norsk lagstiftning.
Vid en i det ena landet företagen undersökning rörande ett smugglingsbrott, riktat mot det landet, är det dock givetvis möjligt att helt utnyttja de längre gående befogenheter, som må föreligga enligt det landets lagstiftning.I det följande (C 1— C 5) ges anvisningar om minsta befogenhetsramen för olika tvångsmedel.
C 1. Husrannsakan och därmedjämförliga undersökningar
För åtgärd av här avsett slag gäller följande minsta befogenhetsram. Undersökning får företagas dels i magasin, upplagsbodar och skjul, dels underöppen himmel på område, där lossning och lastning äger eller ägt rum, dels ock överallt under öppen himmel, då fråga är om gods, som kan misstänkas utgöra smuggelgods och som spåras å färsk gärning.Undersökningen far dock företagas endast under villkor, att anledning finnes till misstanke om smugglingsbrott, som innebär olovlig införsel till det land, där åtgärden avses äga rum, att brottet kan medföra frihets straff samt att undersökningen syftar till att eftersöka föremål, som är underkastat beslag, eller att utröna omständighet, som är av betydelse för utredning om brottet.
Då ettdera landets tullpersonal ämnar företaga husrannsakan på det andra landets område, skall, där omständigheterna göra det möjligt, tull- eller polispersonal i det andra landet deltaga i husrannsakan.
Angående husrannsakan på svenskt område hänvisas till regler i 18 § varusmugglingslagen (1960:41 8) och 28 kap. 1—9 §§ rättegängsbalken.
Bestämmelser om husrannsakan på norskt område finns i norska tolloven § 12 punkt 3 och § 13 samt i straffeprosesslovens kap. 18.
C 2. Kroppsvisitation
En minsta ram för befogenheterna innebär i stort sett följande. Kroppsvisitation får företagas endast å den, mot vilken förekommer anledning att antaga att han har på sig gods, som är underkastat beslag, och som anträffas vid gränsort eller ankommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum. Kroppsvisitation får förekomma endast för eftersökande av sådant gods. Kroppsvisitation av mera väsentlig omfattning skall verkställas inomhus i avskilt rum samt — om undersökningsmannen eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång — i vittnens närvaro. Det är ej behövligt att föra protokoll eller utfärda bevis om kroppsvisitationen, med mindre den undersökte det begär eller föremål som påträffas, tages i beslag. Kroppsvisitation av kvinna må ej företagas eller bevittnas av annan än kvinna.
C 3.Gripande m.m.
Enligt svenska bestämmelser är tullpersonal berättigad att gripa och att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla den som kan misstänkas för smugglingsbrott. Den misstänkte är skyldig att, om så erfordras, kvarstanna för förhör sex timmar, och är det av synnerlig vikt att han är tillgänglig för fortsatt förhör, har han skyldighet att kvarstanna ytterligare sex timmar. Finnes den misstänkte enligt vad här nedan sägs böra anhållas, må han kvarhållas ytterligare till dess han kan överlämnas till polismyndighet, vilket bör ske snarast möjligt. Tullpersonal äger att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla även vittne, och vittnet har skyldighet att kvarstanna högst sex timmar.
Skäl till anhållande föreligga bl.a. då den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller det finns anledning misstänka, att hans uppgift därom är osann (jfr 24 kap. rättegängsbalken. Synes det finnas förutsättningar för ett anhållande, har tulltjänstemannen att snarast möjligt söka samråd med vederbörande åklagare. Se i övrigt anvisningarna till 29 § här nedan.
Enligt norska bestämmelser har tullpersonal, om polispersonal ej är tillstädes, befogenhet att gripa den som skäligen misstänkas för en tullöverträdelse. Om gripande skall ske eller icke beror på tulltjänstemannens bedömning. Kraven i straffeprosesslovens § 228 skall iakttagas (se nedan).Den gripne skall snarast möjligt överlämnas till polismyndighet. Se i övrigt § 73, andra stycket norska tolloven samt anvisningarna till 29 § här nedan. Överträdelse av tullagstiftningen kan alltid medföra svårare straff än fängelse i sex månader.
Om det brott, som påkallar gripandet, riktar sig mot båda länderna, bör tullpersonalen följa reglerna i det land, där åtgärden vidtages. På samma sätt bör givetvis förfaras även i det fall, då brottet riktar sig enbart mot sistnämnda land. Men om det brott, som påkallar gripandet, riktar sig enbart mot det andra landet, följer man det landets regler, i den mån dessa äro mindre vittgående än reglerna i det land, där gripandet ifrågakommer.
För varje tullanstalt och gränspostering böra vederbörande tullförvaltare och distriktchef samråda med varandra och med vederbörande åklagar- och polismyndigheter angående det tillvägagångssätt, som bör användas i fråga om gripande.
Straffeprosessloven § 228 har följande lydelse:
"Den som med skjellig grunn mistenkes for en straffbar handling som kan medføre høyere straff enn fengsel i 6 måneder, kan pågripes:
1. når han treffes eller forfølges på fersk gjerning eller ferske spor, og pågripingen antas påkrevd for å hindre flukt eller sikre beviset,
2. når det av hensyn til straffens storrelse eller omstendighetene for ovrig er grunn til å frykte for att han vil unndra seg forfølgningen eller straffens fullbyrdelse,
3. når det er grunn til å frykte for at han ved å fjerne spor, påvirke vitner eller medskyldige eller på annen måte vil forspille bevis i saken,
4. når det er saerlig grunn til å frykte for at han på ny vil begå en straffbar handling,
5. når det vil bli spørsmål om dom på sikring etter straffelovens § 39 — uten hensyn til om straff vil kunne idømmes,
6. når han selv begjaerer det av grunner som finnes fyldestgjørende.
Pågriping foretas ikke hvis det i befraktning av sakens art og omstendighetene for øvrig ville vaere et uforholdsmessig inngrep."
C 4. Beslag
Enligt vartdera landets bestämmelser har tullpersonal vid undersökning rörande smugglingsbrott rätt att beslagtaga föremål, som kan antagas vara förverkat på grund av brottet. Möjligheten att beslagtaga föremål vid smugglingsbrott, riktat mot det ena landet, är således beroende av frågan, huruvida föremålet enligt det landets bestämmelser kan vara förverkat på grund av brottet. Kan föremålet antagas vara förverkat, har tullpersonal befogenhet att taga föremålet i beslag, vare sig beslaget göres i det land, mot vilket brottet riktas, eller i det andra landet.
Möjligheterna att göra beslag enligt svenska bestämmelser framgår av 15 § varusmugglingslagen (1960:418) och 14 § valutalagen (1939:350).Vissa föreskrifter om förfarandet vid beslag finnas i 27 kap. rättegångsbalken.
I vilken mån varor kunna förverkas på grund av överträdelse av norska bestämmelser framgår av straffeloven den 22 maj 1902 §§ 34 och 35. Regler om kvarhållande av vara och om när beslag kan göras finnas i tollovens §§ 72 och 73. Regler om förfarandet med beslagtagna föremål finnas i tollovens § 74 och § 25 i reglementet for organisasjon och saksbehandling i tollvesenet.
C 5. Rätt att i tjänsten bruka våld
För att genomföra en tjänsteåtgärd, t.ex. att gripa en smugglare, kan tullpersonal använda det våld, som kan anses nödvändigt och försvarligt med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. De svenska och de norska bestämmelserna härom ha i stort sett samma innebörd.
Regler om nödvärn finnas på svensk sida i 24 kap.1 § brottsbalken. I fråga om befogenheten att bruka våld vid gripande är 24 kap. 2 § andra stycket brottsbalken tillämplig. Norska regler om "nödrett og nödverge" finnas i §§ 47 och 48 den norska allmänna borgerliga strafflagen.
Den rätt att i tjänsten bära och under vissa förutsättningar bruka skjutvapen, som tillkommer tullpersonal enligt svenska bestämmelser, får icke utnyttjas på norskt område. Norska Justisdepartementet har i avseende härå uttalat följande:
"Man finner etter omstendighetene ikke å ville bemerke noe til at svenske tolltjenestemenn under tjeneste på norsk territorium baerer tjenestevapen i de tilfelle tjenestens art gjör at vedkommende ikke får tid eller anledning til ä legge igjen sitt tjenestevapen på vedkommende tollstasjon.Man forutsetter imidlertid at det bare rent unntaksvis vil bli tale om at tjenestevapenet baeres under tjenesten på norsk område og ikke i noe tilfelle utenfor kontrollsonen på 15 km. fra grensen.Det er videre en bestemt forutsetning at vapnet ikke nyttes til forsök på å stanse flyktende smuglere e. l., eller forövrig nyttes på norsk territorium uten til selvforsvar i de tilfelle vedkommende svenske tolltjenestemann ikke på annen måte har noen mulighet for å avverge angrep som utsetter ham for alvorlig fare for liv eller helbred."
I anledning härav bör svensk tullpersonal ej medtaga skjutvapen, då den beger sig ut på patrull, som är avsedd att eller kan komma att utsträckas till norskt område. Men har en svensk tulltjänsteman på svenskt område börjat förfölja en smugglare och söker denne undkomma över riksgränsen, får tulltjänstemannen fortsätta förföljandet in på norskt område, även om han skulle medföra sitt tjänstevapen. Detta får emellertid icke brukas på norskt område annat än för självförsvar i de fall som beskrives i föregående stycke.
29 § Den som gripits för överträdelse av det ena eller det andra landets tullbestämmelser skall snarast möjligt förhöras. Rapport om överträdelsen skall tillställas vederbörande myndighet i det land, vars bestämmelser överträtts. Ha båda ländernas bestämmelser överträtts, skall rapport tillställas vederbörande myndighet i vartdera landet.
Anvisningar
Här avses ej blott smugglingsbrott utan tullöverträdelse i allmänhet. Förutom smugglingsbrott innefattas i begreppet tullöverträdelse brott mot varje sådan bestämmelse rörande trafik till och från tullområdet, vars efterlevnad tullväsendet har att övervaka, t.ex. trafikordningsföreskrifter enligt den svenska tullstadgan (1973:671) och den norska tolloven.
Beträffande användandet av tvångsmedel vid undersökning rörande smugglings brott, se 28, 30 och 31 §§ jämte anvisningar.
Vad beträffar förhör m.m. vid smuggling, varigenom svensk bestämmelse överträtts, skall bl.a. följande iakttagas (jfr generaltullstyrelsens cirkulär (TFS 1970:134) om handläggning av tullmål. Den misstänkte skall höras i fråga om sin person och sitt hemvist samt om den gärning som föranlett förhöret (jfr blanketten nr Tv 502.2, "Uppgifter för brottmålsrapport").Erkänner han brottet och förskyller detta endast böter, bör han uppmanas att teckna erkännandet skriftligt och lämna s.k. rättegångsfullmakt (blankett nr Tv 510.30—510.84), varjämte han bör uppmanas att mot kvitto (å blankett nr 510.2) erlägga ett belopp motsvarande beräknad bötessumma.En kopia av fullmakten skall lämnas till fullmaktsgivaren.
Om den misstänkte bestrider brottet, bör uppgift om skälen därför avfordras honom.Vidare bör kontakt tagas med vederbörande åklagare; så behöver dock ej ske, om saken är av enkel beskaffenhet. Föreligger tvekan, skall kontakt med åklagaren alltid tagas.
Med ledning av vad som framkommit vid förhöret skall brottmålsrapport uppsättas (blankett nr Tv 502.1).Brottmålsrapporten skall upprättas i fem exemplar, av vilka originalet och tre kopior skola insändas till den svenska gränstullkammaren.
Undersökning rörande ett mot Sverige riktat smugglingsbrott ingår redan fr.o.m. det inledande spanings- och efterforskningsarbetet i den förundersökning, som avses i 23 kap. rättegångsbalken (jfr även 1947 års förundersökningskungörelse. Så snart misstankarna rörande brottet koncentrerats på viss person (denne är ej längre någon som "kan misstänkas" för brottet utan är "skäligen misstänkt" därför) går förundersökningen, om saken icke är av enkel beskaffenhet, in i ett skede, då ledningen därav ankommer på vederbörande åklagare.Då tulltjänstemannen därefter förhör den misstänkte eller vidtager andra åtgärder beträffande honom, gör han det följaktligen i egenskap av biträde åt åklagaren.Med åklagare avses allmän åklagare eller i enklare mål vissa befattningshavare i tullverket.
Vid annan mot Sverige riktad överträdelse än smugglingsbrott förfares i tillämpliga delar på sätt ovan angivits, i förekommande fall i samråd med vederbörande åklagare.
I fråga om tullöverträdelse, som innebär brott mot norsk bestämmelse, skall tulltjänstemannen i första hand avkräva den misstänkte alla upplysningar som erfordras, och sätta upp en rapport i saken. Rapporten skall göras så fullständig som möjligt, sa att den kan tjäna till underlag för ett bedömande av görningen i straffrättsligt avseende. Den bör innehålla den misstänktes namn, yrke, födelseår, födelsedag och hemvist samt tid och plats för överträdelsen, en redogörelse för överträdelsen och helst ett sammandrag av vad den misstänkte anfört; om möjligt bör han genom påskrift bekräfta att sakuppgifterna rörande gärningen äro korrekta.Finnes vittne till brottet, skall vittnets namn och adress antecknas.Rapporten skall upprättas i fyra exemplar, av vilka original och två kopior skola insändas till vederbörande tollkammer.
Om den misstänkte ej vill avgiva någon förklaring eller om han vägrar uppgiva namn och adress, kan kontakt tagas med polispersonal, även då fråga är om bagatellöverträdelse. Kan överträdelsen ej anses vara bagatellartad, skall polispersonal tillkallas snarast möjligt.
30 § Enligt vad särskilt är bestämt kan den, som på det ena landets territorium gripits för smugglingsbrott, varigenom det andra landets bestämmelseröverträtts, omedelbart föras till tull— eller polismyndighet i det andra landet, om vissa förutsättningar föreligga och särskilda omständigheter ej föranleda annat.
Prövning av fråga om sådant överförande ankommer på lokal tullmyndighet.
Anvisningar
De förutsättningar, som måste föreligga för att här avsett förande över riksgränsen skall kunna äga rum äro följande, nämligen
att den som gripits kan skäligen misstänkas för smugglingsbrott,
att han gripits i omedelbart samband med förövande av gärningen och i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande,
att han gripits inom den femton kilometer breda kontrollzonen längs riksgränsen eller då han förföljts från zonen enligt vad i 10 § sägs, samt
att en eller flera av följande omständigheter äro för handen:
den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist; eller
anledning förekommer att hans uppgift om namn och hemvist är osann; eller
han har icke hemvist i Sverige eller i Norge, och det kan skäligen befaras att han genom att begiva sig till tredje stat undandrager sig lagföring eller straff; eller
det kan i annat fall skäligen befaras, att han undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.
Såsom huvudregel gäller, att överförande skall äga rum, om ovan angivna förutsättningar föreligga och det ej är fråga om en bagatellförseelse.Sådan särskild omständighet, som kan medföra att den misstänkte ej bör överföras, är för handen exempelvis då den misstänkte är efterlyst för brott mot det land, där han gripits. En särskild omständighet kan föreligga också i fall, då en och samma gärning innebär brott mot bada ländernas bestämmelser. Äro båda brotten bagatellartade bör i regel ej något överförande äga rum. Är brottet mot det land, där den misstänkte gripits, grövre än brottet mot det andra landet, finnes ej något skäl att verkställa överförandet. Också i fall, då brotten mot båda länderna äro av svårare slag, kan det vara riktigast att underlåtaöverförandet.
De lokala tullmyndigheterna äga befogenhet att själva avgöra, huruvida ett förande över riksgränsen skall verkställas eller ej. Emellertid bör såvitt möjligt samråd upptagas med överordnad tullmyndighet, innan åtgärden vidtages. Att överföra någon från det ena till det andra landet är av mycket grannlaga natur och tullpersonalens befogenheter i detta avseende böra utnyttjas med största varsamhet. Endast när synnerligen starka skäl föreligga bör den överföras, som har fast hemvist i det land, där han gripits.
För varje tullanstalt och gränspostering böra den svenska gränstullkammaren och den norske distriktchefen samråda med varandra och med vederbörande åklagar- och polismyndigheter angående det tillvägagångssätt som bör användas vid här avsett överförande.
Angående fall av här avsett överförande skall rapport avgivas till generaltullstyrelsen och direktoratet for toll og saeravgifter.
31 § Enligt vad särskilt är bestämt skola föremål, som beslagtagits på grund av smugglingsbrott, varigenom båda ländernas bestämmelser överträtts, överlämnas till vederbörande myndighet i det land, där beslaget ägt rum, om ej särskilda skäl föranleda annat.
Ha blott det ena landets bestämmelser överträtts genom brottet, skola de beslagtagna föremålen överlämnas till vederbörande myndighet i det landet, oavsett om beslaget verkställts där eller i det andra landet.
Gränstullkammare på svensk sida och distriktchef på norsk sida äga besluta om överlämnande av beslagtaget föremål till myndighet i det andra landet.
Anvisningar
Såväl vid svenskt som vid norskt smugglingsbrott skall tulltjänstemannen göra beslag, i den mån så kan ske (jfr 28 § anvisningar). I avvaktan på gränstullkammares eller distriktchefs besked om det vidare förfarandet med det beslagtagna godset, har tulltjänstemannen att föra godset till den tullanstalt, där han tjänstgör eller dit han enligt sitt eget lands regler eljest har att föra beslagtaget gods.
Vid beslag har tullpersonalen att iakttaga de särskilda regler rörande omhändertagande av beslagtagna föremål, som givits på svensk sida i 27 kap. 10— 13 §§ rättegångsbalken och på norsk sida i § 74 norska tolloven och § 213 straffeprosessloven. Uppgift om beslaget bör lämnas i tjänsterapporten. I fall då beslaget kunnat göras både enligt svenska och enligt norska bestämmelser, skall uppgift om beslaget intagas i både den svenska och den norska rapporten.
I 31 § avsedda särskilda skäl kan föreligga exempelvis då valuta beslagtagits. Ur Sverige respektive Norge olovligen utförd valuta bör alltid överlämnas till svensk respektive norsk myndighet. Vidare kan tänkas, att det land, där beslaget gjordes, underlåter att åtala görningen men att denna kommer att beivras i det andra landet. I dylikt fall bör den beslagtagna varan överlämnas till vederbörande myndighet i det av länderna, där åtal äger rum.
32 § Vid tullanstalt, som har att verkställa uppbörd med tillämpning av både svenska och norska bestämmelser, skola vartdera landets medel redovisas särskilt för sig.
Tullanstalten skall i mån av behov tilldelas växelkassa i det andra landets mynt.
Anvisningar
Vid uppbörd för svensk räkning skola svenska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas. För svenska avgiftsräkningar bör likvid i svenskt mynt begäras. På motsvarande sätt skola norska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas vid uppbörd för norsk räkning, och för norska avgiftsräkningar bör likvid i norskt mynt begäras.
Framställning hos norsk tullmyndighet om växelkassa i norskt mynt vid svensk tullanstalt bör i förekommande fall göras genom vederbörande gränstullkammare. Motsvarande framställning hos svensk gränstullkammare bör göras genom norsk distriktchef. Det belopp, som utbetalas till växelkassa, skall kvitteras av den mottagande tullanstaltens föreståndare.
33 § Belopp av tull eller annan avgift, som svensk tullanstalt uppburit med tillämpning av norska bestämmelser, skall i samma ordning, som om beloppet uppburits av norsk motsvarande tullanstalt, levereras till norsk tullmyndighet eller, i fråga om trafikförsäkringspremier, till Trafikkforsikringsforbundet.
Motsvarande gäller i fråga om avgiftsbelopp, som norsk tullanstalt uppburit med tillämpning av svenska bestämmelser.Uppburna belopp av trafikförsäkringspremier skola insändas till Trafikförsäkringsföreningen.
Anvisningar
Om medlen levereras i särskild försändelse skall denna vara assurerad. Detta försändningssätt får enligt medgivande av Sveriges Riksbank, valutaavdelningen, och av Norges Bank användas utan binder av eljest gällande svenska och norska valutabestämmelser.
34 § Journaler och andra handlingar, som svensk tullanstalt upprättat eller mottagit med tillämpning av norska bestämmelser, skola av tullanstalten insändas till norsk myndighet i samma ordning som om de upprättats eller mottagits av norsk motsvarande tullanstalt.
Motsvarande gäller i fråga om handlingar, som norsk tullanstalt upprättat eller mottagit med tillämpning av svenska bestämmelser.
Sådana för det andra landets räkning upprättade eller mottagna handlingar. som skola kvarbliva vid tullanstalten, skola förvaras för sig och efter en tid av tio år överlämnas till vederbörande myndighet i det andra landet, om denna så begär.
35 § Tjänsteförsändelse från tullanstalt i det ena landet till mottagare i det andra landet utgör försändelse för svenska tullverkets räkning, då den postas i Sverige, och för norska tullverkets räkning, då den postas i Norge.
Anvisningar
För en till mottagare i Norge ställd tjänsteförsändelse, som postas i Sverige, skall användas tjänstekuvert med s.k. T. P.—beteckning. Postas försändelsen i Norge, skola norska tjänstefrimärken användas.
En till mottagare i Sverige ställd tjänsteförsändelse, som postas i Norge, skall vara åsatt vanliga norska frimärken. Postas dylik försändelse i Sverige, skall svenskt tjänstekuvert användas.
Bilaga
(Senaste lydelse TFS 1976:8)
| Slag av trafik1 | På svensk sida Gränstullkammare2 eller tullstation i |
På norsk sida Tullkammare (tollsted)2 eller tullstation i |
| L | Svinesund | Svinesund |
| L | Holten | |
| J | Kornsjö | |
| L | Högen | |
| L | Örje | |
| J | Charlottenberg | |
| L | Eda | |
| L | Vittjärn | |
| L | Grue | |
| L | Åsnes | |
| L | Lutufallet | |
| L | Östby | |
| L | Flötingen | |
| L | Vauldalen | |
| J | Östersund | |
| L | Storlien | |
| L | Ådalsvollen | |
| L | Gäddede | |
| L | Tärnaby | |
| L | Mo i Rana, Fauske | |
| L | Narvik | |
1 J = järnvägstrafik L =landsvägstrafik.
2 För tullkammare (tollsted) är ortsnamnet understruket. Charlottenberg = avdelning av gränstullkammaren i Karlstad.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1978.