Upphört: Författningen har upphört att gälla den 1 augusti 2005 genom TFS 2005:17
Bemyndigande: kungörelsen den 12 januari 1963 (nr 2) om gränstullsamarbete med Finland
1 § Allmän väg mellan Sverige och Finland, vid vilken enligt svenska bestämmelser finnes anordnat gränsövergångsställe och vilken enligt finska bestämmelser utgör tullväg, benämnes i denna kungörelse svensk-finsk tullväg.
2 § Enligt vad särskilt är bestämt finnes på vardera sidan om riksgränsen mellan Sverige och Finland utmed densamma, räknat från Treriksröset till riksgränsens brytningspunkt (as) öster om Virtakari på sammanbindningslinjen mellan gränsrös O på svenska sidan och gränsrös N på finska sidan, en tre kilometer bred kontrollzon.
Härutöver utgöra följande landsvägssträckor, räknat från gränsen mot i första stycket angiven zon, särskilda kontrollzoner, nämligen på svensk sida länsvägarna nr 400 (Övertorneå-Karesuando), nr 880 (Pajala— Keksisvaara—Kolari—Aareavaara), nr 883 (Pajala—Autio, norr om Torne älv), nr 893 (Muodoslompolo—Muoniovaara), nr 900 (Myllyjoki— Kuttainen) och nr 901 (Karesuando-Maunu) samt på finsk sida huvudvägen nr 21 (Torneå-Kilpisjärvi) och vägen Väylänpää—Maikkila.
Inom kontrollzon skall tullkontroll å och tullklarering av trafik mellan Sverige och Finland med tillämpning av både svenska och finska bestämmelser ske på sätt angives i 3—5 §§.
Svenska och finska tullmyndigheter, hos vilka trafik expedieras med tillämpning av båda ländernas bestämmelser, hava upptagits i särskild förteckning.
Hos dessa tullmyndigheter skola ovan avsedda bestämmelser finnas tillgängliga för allmänheten.
Anvisningar
Här avses samtliga bestämmelser, vilkas efterlevnad övervakas av det svenska och det finska tullväsendet, i den mån de äro tillämpliga på trafik till och från utrikes ort, dock med undantag för den svenska gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober 1944.
Inom kontrollzonerna hava båda ländernas tullväsen vissa behörigheter. Sålunda kan svensk tullpersonal fullgöra sin tjänst inom finsk zon och finsk tullpersonal sin tjänst inom svensk zon. Vidare kan inom kontrollzon svensk tullpersonal utföra finska göromål och finsk personal svenska göromål.
3 § Vid de svensk-finska tullvägarna över Haparanda—Torneå, Övertorneå—Aavasaksa, Pello—Pello och Karesuando—Karesuvanto skall tullklareringen av resandetrafik samt egentlig gränstrafik (s.k. liten gränshandel) i riktning mot Sverige ombesörjes av svensk tullmyndighet och tullklareringen av motsvarande trafik i riktning mot Finland av finsk tullmyndighet.
4 § Vid tullvägarna över Kaunisjoensuu—Kolari och Muoniovaara— Muonio skall tullklareringen av all slags trafik i båda riktningarna ombesörjas av finsk tullmyndighet.
5 § Rörlig bevakning inom finsk kontrollzon skall utövas av svensk tullpersonal, där så finnes erforderligt i syfte att förhindra eller beivra smuggling och beslut i saken meddelats av svensk tullmyndighet efter samråd med finsk tullmyndighet. Särskilt beslut erfordras dock ej i fall, då en för smuggling misstänkt förföljes på färsk gärning eller fara eljest är i dröjsmål. Har rörlig bevakning på finskt område påbörjats utan föregående samråd med tullmyndighet därstädes, skall anmälan om åtgärden skyndsamt göras till dylik myndighet.
Motsvarande gäller för finsk tullpersonal i fråga om rörlig bevakning inom svensk kontrollzon.
Anvisningar
Vid här avsedd svensk eller finsk tjänstutövning på det andra landets område äger tullpersonalen i stort sett samma behörighet som på det egna landets område (jfr anvisningarna till 19 §). Dessa befogenheter böra dock användas varsamt, så att onödig irritation undvikes.
Med smuggling avses enligt svenska bestämmelser varusmuggling enligt varusmugglingslagen och enligt finska bestämmelser tullförbrytelse enligt 117 § finska tullagen.
6 § Enligt vad särskilt är bestämt skall av finsk tullmyndighet anbragt insegel, där det användes vid utförande av tullgöromål för svensk räkning, vara att anse såsom svensk tullmyndighets insegel.
Likaså skall svensk tullmyndighets insegel i motsvarande fall vara att anse såsom finsk tullmyndighets insegel.
Anvisningar
I enlighet härmed kan finsk tullmyndighet t.ex. i fall, då gods sändes under förpassning till svensk ort och därvid skall vara försett med tullplomb eller tullsigill, allt efter omständigheterna åsätta godset finsk plomb eller sigill eller ock godtaga plomb eller sigill, som annan finsk tullmyndighet åsatt godset för dess transport till gränsorten.
Motsvarande gäller i fråga om svensk tullmyndighets plomb eller sigill, t.ex. vid förpassning enligt finska bestämmelser (se finska tullstadgan 92, 99 och 102 §§).
7 § Vartdera landets tullmyndigheter skola skyndsamt giva det andra landets tullmyndigheter sådana upplysningar rörande olovlig gränstrafik eller andra särskilda omständigheter, som kunna vara av värde för det andra landets tullväsen. Vidare skola båda ländernas tullmyndigheter i största möjliga utsträckning bistå varandra i syfte att förhindra smuggling och andra tullöverträdelser.
8 § Enligt vad särskilt är bestämt skall det inom gränstullsamarbetets ram utgöra ett tjänsteåliggande för tullpersonal från vartdera landet att utföra tullgöromål för det andra landet och att tjänstgöra på det andra landets territorium.
9 § Enligt vad särskilt är bestämt skall det utgöra ett tjänsteåliggande för svensk tullpersonal, som i anledning av gränstullsamarbetet har att utföra tullgöromål för finsk räkning, att iakttaga därför gällande finska instruktioner och reglementen.
Motsvarande gäller för finsk tullpersonal i fråga om iakttagande av svenska instruktioner och reglementen.
Allmänna instruktioner och reglementen delgivas personalen genom tullstyrelsernas försorg.
Anvisningar
För de svenska tulltjänstemännen ingår utförandet av tullgöromål för finsk räkning såsom ett led i den svenska tulltjänsten.
Motsvarande gäller för finsk personal vid utförande av svenska göromål.
Vid utförande av göromål inom gränstullsamarbetets ram skall tullpersonalen vara försedd med båda ländernas tjänstetecken eller tjänstekort eller ock ett gemensamt svenskt-finskt tjänstetecken.
Om tulltjänstemans särskilda tystnadsplikt gäller i huvudsak samma bestämmelser i Sverige och Finland (se svenska tullstadgan 27 § och finska tullstadgan 25 §).
10 § Det åligger svensk tullpersonal, som deltager i gränstullsamarbetet, att sätta sig in i de finska bestämmelser, som det därvid kan bli fråga om att tillämpa, och de finska instruktioner och reglementen, som enligt 9 § skola iakttagas vid tillämpningen av dessa bestämmelser.
Motsvarande skall gälla för finsk tullpersonal, som har att utföra tullgöromål för svensk räkning.
Anvisningar
Förordningar m.m. rörande finskt tullväsen intagas i Finlands författningssamling.
Av tullstyrelsen utgivas cirkulär med tullbestämmelser m.m.
Den finska tullagstiftningen m.m. är intagen i Tullverkets Handbok (TH) del I Lagstiftning.
Tulltaxan ingår som del II i Tullverkets Handbok.
Allmänna anvisningar om tulltaxans tillämpning äro meddelade i Tullverkets Handbok III 1 och III 2 Kommentar till Brysselnomenklaturen, V och V 1 Prejudikat i tulltaxeringsfrågor samt VII Eftabestämmelser.
Tullstyrelsens cirkulär samt övriga meddelanden, avsedda för tullmyndigheter och trafikanter, intagas i en periodisk publikation Tullstyrelsens meddelanden (TMD). Gällande cirkulär och meddelanden intagas i Tullverkets Handbok IV.
Svenska tullbestämmelser publiceras i Tullverkets författningssamling (TFS), varje författning i ett blad eller häfte för sig. Författningarna förses dels med nummer i löpande följd för år, dels med en beteckning i romerska siffror som angiver ämnesgrupp i anslutning till nedan upptagna författningshandböcker. Författningarna äro hålslagna för insortering i samlingspärmar, en pärm för varje ämnesgrupp.
Gällande tullbestämmelser med tillhörande anvisningar o.dyl. utgivas såsom Tullverkets författningshandböcker (TFH) i följande delar (av vilka I:1, 1:2, II, III:1, IV, V:1, V:2, VIII:1 och VIII:2 hittills utkommit):
I. Tulltaxa med statistisk varuförteckning
II. Tulltaxe- och tullrestitutionsförordningarna m.m.;
III. Tullstadga och tullordning m.m.;
IV. Varusmugglingslagen m.m.;
V. Import- och exportförfattningar;
VI. Frihamnsförfattningar;
VII. Avlönings- och pensionsbestämmelser;
VIII. Instruktion för tullverket, arbetsordning för generaltullstyrelsen samt tjänstgöringsreglemente för tullstaten m.m.
Summariska uppgifter om utgivna författningar och handböcker intagas i en periodisk publikation Kungl. Generaltullstyrelsens meddelanden (GTM), som dessutom innehåller vissa tjänstemeddelanden och föreskrifter i övrigt.
Allmänna anvisningar om tulltaxans tillämpning meddelas i Tullverkets varuhandböcker (VHB): del I Kommentar till Brysselnomenklaturen, del II Anvisningar och prejudikat i tulltaxeringsfrågor och del III Förteckning över kemiska produkter m.m. Härtill ansluter sig en Handbok för tulltekniska varuundersökningar (HTVU).
11 § Den svenske tullförvaltaren samt vederbörande svenske gränstullmästare hava rätt och skyldighet att inspektera sådan finsk tullmyndighet, som har att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av svenska bestämmelser. Rätten och skyldigheten äro begränsade till vad som erfordras för tillsyn å att den finska tullpersonalen iakttager gällande svenska instruktioner, reglementen och anvisningar.
Den finske tullförvaltaren samt vederbörande finske tullgränsfiskal hava motsvarande rätt och skyldighet att inspektera sådan svensk tullmyndighet, som har att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av finska bestämmelser.
12 § Finska tullstyrelsen kan hos generaltullstyrelsen påfordra, att svensk tulltjänsteman, vilken tullstyrelsen på grund av särskilda omständigheter finner icke vara lämplig att utföra tullgöromål som omfattas av gränstullsamarbetet, uteslutes från tjänst, vari utförandet av dylika göromål ingår.
Generaltullstyrelsen kan hos finska tullstyrelsen framställa motsvarande krav beträffande finsk tulltjänsteman.
Anvisningar
Här avsett krav kan framställas på grund av sådan omständighet, med eller utan anslutning till tulltjänsten, som bedömes vara till allvarlig skada för gränstullsamarbetet. Handläggning av hithörande ärenden skall ske i ordning, motsvarande den som är stadgad beträffande tjänsteförseelser i det land, där tjänstemannen hör hemma.
Rapport angående sådan omständighet, som här avses, skall sändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.
13 § Svensk tullpersonal skall vara underställd enbart svensk förman, även såvitt gäller att utföra tullgöromål för finsk räkning eller att tjänstgöra på finskt territorium.
Motsvarande skall gälla för finsk tullpersonal i fråga om utförande av tullgöromål för svensk räkning eller tjänstgöring pa svenskt territorium.
I ordningsfrågor o.dyl. skall dock tullpersonalen under tjänstgöring i det andra landet rätta sig efter vad tullmyndigheten i detta land bestämmer.
14 § Enligt vad särskilt är bestämt skall tulltjänsteman, som begår ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, ställas till ansvar därför enbart inför sitt eget lands myndighet, även om görningen begås under utövning av tulltjänst för det andra landets räkning eller under tjänstgöring på det andra landets territorium.
Enligt vad särskilt är bestämt skall skada, som tulltjänsteman genom uppsåtlig eller oaktsam handling åsamkar det andra landet eller tredje man, då han utövar tulltjänst för det andra landets räkning, ersättas av myndighet i tjänstemännens eget land, i den mån tjänstemannen enligt det landets skadeståndsregler skulle bli ansvarig för skadan, myndigheten obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits.
Anvisningar
Rapport om ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, som tjänsteman från det ena landet begår, då han har att utföra tullgöromål för det andra landets räkning eller tjänstgöra på dess territorium, skall insändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.
På samma sätt förfares med rapport om skada, som avses i 14 §, andra stycket. Med myndighet, varom där sägs, förstås för svensk tullpersonal generaltullstyrelsen och för finsk tullpersonal finska tullstyrelsen.
15 § Enlig vad särskilt är bestämt åtnjuta båda ländernas tulltjänstemän, då fråga är om tjänstgöring inom gränstullsamarbetets ram, ämbetsskydd enligt det lands lag, där de i varje särskilt fall befinna sig.
16 § Enligt vad särskilt är bestämt skall på svenskt territorium vad i 25 § svenska tullstadgan sägs om handräckning av polismyndighet tillämpas även då fråga är om utövning av tulltjänst för finsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller finsk tullpersonal. Likaså skall på finskt territorium motsvarande föreskrift i 12 § finska tullagen tillämpas även då fråga är om tulltjänst för svensk räkning av finsk eller svensk tullpersonal.
Hänvändelse till polismyndighet kan göras av vederbörande lokala tullmyndighet.
17 § Enligt vad särskilt är bestämt skall anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullverket, som trafikant enligt eljest gällande svenska föreskrifter har att fullgöra vid ankomst till eller avgång från svenskt tullområde, kunna fullgöras hos tullmyndighet inom finsk kontrollzon.
Enligt finska bestämmelser föreliggande anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullväsendet skall på motsvarande sätt kunna fullgöras inom svensk kontrollzon.
18 § Är gods avsett att sändas från en svensk ort över finskt gränsområde till en annan svensk ort eller från en finsk ort över svenskt gränsområde till en annan finsk ort (gränstransitering), behöver varuanmälan avgivas blott enligt det ena landets bestämmelser, och förpassning skall utfärdas enligt det landets bestämmelser.
Anvisningar
Bestämmelserna i 18 § äro tillämpliga vid samtliga tullvägar.
19 § Enligt vad särskilt är bestämt gäller vid smugglingsfall att tvångsmedel få på finskt och svenskt territorium användas endast vid undersökning i omedelbart samband med dylikt brott eller försök därtill och blott inom den minsta ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt såväl finska som svenska bestämmelser.
Anvisningar
A. Allmä n t
De tvångsmedel som här avses äro: husrannsakan, beslag, kroppsvisitation samt gripande, vari innefattas även kvarhållande för och medtagande till förhör. En åtgärd av det angivna slaget får vidtagas blott då misstanke om smuggling föreligger.
Föreskrifterna i 19 § innebära jämkningar i den eljest för gränstullsamarbetet fastställda grundprincipen, att det ena landets bestämmelser skola få tillämpas på det andra landets område. Jämkningarna hava gjorts såväl i rättssäkerhetens intresse som för att onödig irritation skall undvikas. Rätten att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område begränsas i två avseenden. Dels måste den undersökning, för vars genomförande tvångsmedlen användes, äga omedelbart samband med smugglingsbrottet. Närmare anvisningar i denna fråga lämnas nedan under B. Dels få tvångsmedel användas blott i den mån tullpersonal har befogenhet därtill enligt bestämmelserna i såväl det ena som det andra landet. Närmare anvisningar härom lämnas nedan under C—H.
Inom kontrollzon på ettdera landets område få tvångsmedel vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott användas, oberoende av om den tullpersonal, som använder tvångsmedlen, är svensk eller finsk.
Det är angeläget att vartdera landets tullpersonal vid användande av tvångsmedel på det andra landets område visar största takt och varsamhet, så att onödig irritation undvikes, och söker samråd i saken med tull- eller polismyndighet därstädes. Där omständigheterna göra det möjligt, skall tull- eller polispersonal i det andra landet deltaga i sådan undersökning, vid vilken tvångsmedel kan behöva användas.
B. Omedelbart samband mellan undersökning och brott
Ett omedelbart samband mellan undersökning och brott föreligger i de fall, då ett smugglingsförsök upptäckas och undersökning i saken påbörjas utan uppskov. Men omedelbart samband kan föreligga även i andra fall än då någon anträffas på bar gärning eller flyende fot. En tulltjänsteman, som t.ex. följer ett över riksgränsen gående, färskt skidspår och som därvid upptäcker, att ett smugglingsbrott nyss förövats, samt anträffar gärningsmannen, torde sålunda kunna använda tvångsmedel vid en utan uppskov börjad undersökning rörande brottet, även om detta icke riktar sig mot det av länderna, där undersökningen företages. Likaså torde t.ex. i fall, då tullpersonal fått misstanke om att smugglingsbrott försökes eller just förövats och utan uppskov börjar spaning efter den misstänkte, föreligga ett omedelbart samband mellan undersökning och brott, så länge spaningen bedrives oavbrutet och den misstänktes försprång ej är större än att spåret kan anses vara färskt. I tveksamma fall bör man avstå från att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område.
C. Befogenhet att använda tvångsmedel
En tulltjänstemans befogenheter att använda tvångsmedel äro i stort sett desamma enligt svenska och enligt finska bestämmelser. Olikheter finnas dock i vissa hänseenden. Tjänstemannen har att under tjänstutövning, som omfattas av gränstullsamarbetet, i nämnda hänseenden både på svenskt och på finskt område rätta sig efter det lands bestämmelser, som ger honom den minsta befogenheten. Tullpersonalen skall sålunda i fråga om användning av tvångsmedel hålla sig inom denna genom samtidigt beaktande av svenska och finska bestämmelser erhållna minsta ram för befogenheterna.
D . Husrannsakan
För husrannsakan gäller följande minsta befogenhetsram. Husrannsakan må företagas i olåsta lador, bodar och andra uthus, i magasin, upplagsbodar och andra uthus hos handlande och andra näringsidkare samt i lägenhet, som är tillgänglig för allmänheten eller plågar utgöra tillhåll för lösdrivare eller förbrytare. Husrannsakan får dock företagas endast under villkor, att anledning finnes till misstanke om smugglingsbrott, att brottet kan medföra frihetsstraff samt att husrannsakan syftar till att eftersöka föremål, som är underkastat beslag.
Då ettdera landets tullpersonal ämnar företaga husrannsakan på det andra landets område, skall, där omständigheterna göra det möjligt, tull- eller polispersonal i det andra landet deltaga i husrannsakan.
Angående husrannsakan på svenskt område hänvisas till regler i 18 § varusmugglingslagen och 28 kap. 1—9 §§ rättegångsbalken. Bestämmelser om husrannsakan på finskt område finnas i finska tullagen 118 och 119 §§.
E . Kroppsvisitation
En minsta ram för befogenheterna innebär i stort sett följande. Kroppsvisitation får företagas endast å den, mot vilken förekommer anledning att antaga att han har på sig gods, som är underkastat beslag, och som anträffas vid gränsort eller ankommer till plats, där förbindelse med utlandet äger rum. Kroppsvisitation får förekomma endast för eftersökande av sådant gods. Kroppsvisitation av mera väsentlig omfattning skall verkställas inomhus i avskilt rum samt — om undersökningsmannen eller den undersökte begär det och det kan ske utan större omfattning — i vittnens närvaro. Det är ej behövligt att föra protokoll eller utfärda bevis om kroppsvisitationen, med mindre den undersökte det begär eller föremål, som påträffas, tages i beslag. Kroppsvisitation av kvinna må ej företagas eller bevittnas av annan än kvinna.
F. Gripande m.m.
Enligt svenska bestämmelser är tullpersonal berättigad att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla den som kan misstänkas för smugglingsbrott, liksom ock att gripa för smuggling misstänkt person. Den misstänkte är skyldig att, om så erfordras, kvarstanna för förhör sex timmar, och är det av synnerlig vikt att han är tillgänglig för fortsatt förhör, har han skyldighet att kvarstanna ytterligare sex timmar. Finnes den misstänkte enligt vad här nedan sägs böra överlämnas till polismyndighet, må han kvarhållas ytterligare till dess överlämnandet kan verkställas, vilket bör ske snarast möjligt. Tullpersonal äger att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla även vittne, och vittnet har skyldighet att kvarstanna högst sex timmar.
Ett överlämnande av den misstänkte till polismyndighet ifrågakommer blott då skäl föreligga att anhålla den misstänkte, vilken då i regel redan gripits. Sådana skäl föreligga då den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller det finns anledning misstänka, att hans uppgift därom är osann, ävensom i vissa andra fall (jfr 24 kap. rättegångsbalken). Genom att lämna s.k. rättegångsfullmakt kan den misstänkte upphäva förutsättningarna för ett anhållande. Synes det finnas förutsättningar för ett anhållande, har tulltjänstemannen att snarast möjligt söka samråd med vederbörande åklagare. Se i övrigt anvisningarna till 20 § här nedan.
Enligt finska bestämmelser må den som ertappas eller på sannolika skäl misstänkes för smugglingsbrott anhållas för förberedande undersökning, om han är okänd eller icke bosatt i Finland eller om han tagit till yrke eller vana att idka smuggling eller försöker undandraga sig undersökning. Anhållande får verkställas av föreståndare för tullanstalt (tullförvaltaren i Torneå), tullgränsfiskal och tullbevakningsinspektor samt vissa polistjänsteman och vissa befattningshavare vid gränsbevakningsväsendet. Ertappas någon på bar gärning för smugglingsbrott eller på flykt efter brottets begående, får envar till tull-, polis- och gränsbevakningsmyndigheterna hörande innehavare av tjänst eller befattning verkställa fasttagandet. Den som verkställer anhållande skall vara klädd i uniform eller bära tjänstetecken synligt eller kunna förete bemyndigande. Se i övrigt 120— 122 §§ finska tullagen (TH I A).
Då fråga uppkommer för tullpersonal från det ena landet att gripa (anhålla) person på det andra landets område, må tullpersonalen ej överskrida den minsta ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt såväl det ena som det andra landets bestämmelser.
Vederbörande tullförvaltare böra samråda med varandra och med vederbörande åklagar- och polismyndigheter angående det tillvägagångssätt, som bör användas i fråga om gripande (anhållande).
G. Beslag
Enligt vartdera landets bestämmelser har tullpersonal vid undersökning rörande smugglingsbrott rätt att beslagtaga föremål, som kan antagas vara förverkat på grund av brottet. Möjligheten att beslagtaga föremål vid smugglingsbrott, riktat mot det ena landet, är således beroende av frågan, huruvida föremålet enligt det landets bestämmelser kan vara förverkat på grund av brottet. Kan föremålet antagas vara förverkat, har tullpersonal befogenhet att taga föremålet i beslag, vare sig beslaget göres i det land, mot vilket brottet riktas, eller i det andra landet.
Möjligheterna att göra beslag enligt svenska bestämmelser framgå av 15 § varusmugglingslagen. Vissa föreskrifter om förfarandet vid beslag finnas i 27 kap. rättegångsbalken.
I Finland gällande bestämmelser om beslag finnas i 123 och 124 §§ tullagen och 145 § tullstadgan .
H . Rätt att i tjänsten bruka våld
För att genomföra en tjänsteåtgärd, t.ex. att gripa en smugglare, kan tullpersonal använda det våld, som kan anses nödvändigt och försvarligt med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. De svenska och de finska bestämmelserna härom hava i stort sett samma innebörd.
Då användande av våld ifrågakommer för tullpersonal från det ena landet på det andra landets område, må tullpersonalen ej överskrida den minsta ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt såväl det ena som det andra landets bestämmelser. överhuvud taget bör i sådana fall största varsamhet iakttagas. Tullpersonal från det ena landet må icke använda skjutvapen på det andra landets område.
Regler om nödvärn finnas på svensk sida i 5 kap. 7—9 och 11 §§ strafflagen. I fråga om befogenheten att bruka våld vid genomförande av tjänsteåtgärd är strafflagen 5 kap. 10 § tillämplig.
Motsvarande finska bestämmelser återfinnas i 17 och 120 §§ tullagen , 27 § tullstadgan samt i 3 kap. 8, 9 och 10 §§ strafflagen .
20 § Den som gripits för överträdelse av det ena eller det andra landets tullbestämmelser skall snarast möjligt förhöras. Rapport om överträdelsen skall tillställas tullförvaltaren i det land, vars bestämmelser överträtts. Hava båda ländernas bestämmelser överträtts, skall rapport tillställas tullförvaltaren i vartdera landet.
Anvisningar
Här avses ej blott smugglingsbrott utan tullöverträdelse i allmänhet. Förutom smugglingsbrott innefattas i begreppet tullöverträdelse brott mot varje sådan bestämmelse rörande trafik till och från utrikes ort, vars efterlevnad tullväsendet har att övervaka, t.ex. trafikordningsföreskrifter enligt den svenska tullstadgan och den finska tullagen och tullstadgan.
Vad beträffar förhör m.m. vid smuggling, varigenom svensk bestämmelse överträtts, skall bl.a. följande iakttagas (jfr generaltullstyrelsens cirkulär den 2 december 1960 ang. handläggning av tullmål m.m. Den misstänkte skall höras i fråga om sin person och sitt hemvist samt om den gärning som föranlett förhöret (jfr blanketten nr Tv 502.2, »Uppgifter för tjänsterapport»). Erkänner han brottet, bör han uppmanas att teckna erkännandet skriftligt samt upplysas om möjligheten att lämna s.k. rättegångsfullmakt (blankett nr Tv 510.3 eller någon av 510.4—510.7) samt att mot kvitto (blankett nr Tv 510.2) erlägga ett belopp motsvarande beräknad bötessumma. Har rättegångsfullmakt lämnats av någon, som är bosatt i Norge eller Danmark, skall denne mot kvitto erhålla skriftliga »Upplysningar om rättegångsförfarande» (blankett nr Tv 510.1).
Om den misstänkte bestrider brottet, bör uppgift om skälen därför avfordras honom. Vidare bör kontakt tagas med vederbörande åklagare; så behöver dock ej ske, om saken är av enkel beskaffenhet. Föreligger tvekan, skall kontakt med åklagare alltid tagas.
Med ledning av vad som framkommit vid förhöret skall brottmålsrapport uppsättas (blankett nr Tv 502.1).
Undersökning rörande ett mot Sverige riktat smugglingsbrott ingår redan fr.o.m. det inledande spanings- och efterforskningsarbetet i den förundersökning, som avses i 23 kap. rättegångsbalken (jfr även 1947 års förundersökningskungörelse. Så snart misstankarna rörande brottet koncentrerats på viss person (denne är ej längre någon som »kan misstänkas» för brottet utan är »skäligen misstänkt» därför) går förundersökningen, om saken icke är av enkel beskaffenhet, in i ett skede, då ledningen därav ankommer på vederbörande åklagare. Då tulltjänstemannen därefter förhör den misstänkte eller vidtager andra åtgärder beträffande honom, gör han det följaktligen i egenskap av biträde åt åklagaren. Med åklagare avses allmän åklagare (t.ex. landsfiskal) eller i enklare mål vissa befattningshavare i tullverket, bl.a. tullförvaltaren i Haparanda.
Vid annan mot Sverige riktad överträdelse än smugglingsbrott förfares i tillämpliga delar på sätt ovan angivits, i förekommande fall i samråd med vederbörande åklagare.
I fråga om förhör m.m. vid tullöverträdelse, som innebär brott mot finsk bestämmelse, skall enligt 125 § finska tullagen tulltjänstemannen, om han äger befogenhet därtill, verkställa förberedande undersökning. Är han icke befogad, skall han anmäla saken till överordnad därtill befogad myndighet, som har att verkställa undersökningen.
Enligt 146 § finska tullstadgan skall här avsedd undersökning utföras av tullåklagare (i regel vederbörande tullförvaltare) eller av denne utsedd tullman eller av tullgränsfiskal eller tullbevakningsinspektor. Polismyndighet är i vissa fall skyldig verkställa undersökning.
Vid undersökningen skall tillförlitligt vittne närvara och protokoll föras.
Se i övrigt 146 § finska tullstadgan.
21 § Enligt vad särskilt är bestämt skola föremål, som beslagtagits på grund av smugglingsbrott, varigenom båda ländernas bestämmelser överträtts, överlämnas till vederbörande myndighet i det land, där beslaget ägt rum, om ej särskilda skäl annat föranleda.
Hava blott det ena landets bestämmelser överträtts genom brottet, skola de beslagtagna föremålen överlämnas till vederbörande myndighet i det landet, oavsett om beslaget verkställts där eller i det andra landet.
Vederbörande tullförvaltare äger besluta om överlämnande av beslagtaget föremål till myndighet i det andra landet.
Anvisningar
Såväl vid svenskt som vid finskt smugglingsbrott skall tulltjänstemannen göra beslag, i den mån så kan ske (jfr 19 § jämte anvisningar). I avvaktan på vederbörande tullförvaltares besked om det vidare förfarandet med det beslagtagna godset, har tulltjänstemannen att föra godset dit han enligt sitt lands regler har att föra beslagtaget gods.
Vid beslag har tullpersonalen att iakttaga de särskilda regler rörande omhändertagande av beslagtagna föremål m.m., som givits på svensk sida i 27 kap. 9—13 §§ rättegångsbalken och på finsk sida i 145 § finska tullstadgan . Uppgift om beslaget bör lämnas i brottmålsrapporten (protokollet). I fall, då beslaget kunnat göras både enligt svenska och enligt finska bestämmelser, skall uppgift om beslaget intagas i både den svenska rapporten och det finska protokollet. Det beslagtagna godset skall i dylikt fall på lämpligt sätt förvaras i avvaktan på besked, för vilketdera landets räkning beslaget skall anses vara gjort. När sådant besked erhållits, skall det beslagtagna godset snarast möjligt överlämnas till vederbörande myndighet.
I 21 § avsedda särskilda skäl kunna föreligga exempelvis då valuta beslagtagits. Ur Sverige olovligen utförd valuta bör alltid överlämnas till svensk myndighet. Motsvarande gäller vid valutasmuggling ut ur Finland. Vidare kan tänkas, att det land, där beslaget gjordes, underlåter att åtala gärningen men att denna kommer att beivras i det andra landet. I dylikt fall bör den beslagtagna varan överlämnas till vederbörande myndighet i det av länderna, där åtal äger rum.
22 § Hos tullmyndighet, som har att verkställa uppbörd med tillämpning av både svenska och finska bestämmelser, skola vartdera landets medel redovisas särskilt för sig.
Tullmyndigheten skall i mån av behov tilldelas växelkassa i det andra landets mynt.
Anvisningar
Vid uppbörd för svensk räkning skola svenska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas. För svenska avgiftsräkningar bör likvid i svenskt mynt begäras. På motsvarande sätt skola finska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas vid uppbörd för finsk räkning, och för finska avgiftsräkningar bör likvid i finskt mynt begäras. Annat lands valuta får mottagas endast i den utsträckning valutan inväxl as av svenska eller finska banker.
Framställning om växelkassa bör i förekommande fall göras genom vederbörande tullförvaltare. Det belopp, som utbetalas till växelkassa, skall kvitteras av den mottagande tullmyndigheten.
23 § Belopp av tull eller annan avgift, som svensk tullmyndighet uppburit med tillämpning av finska bestämmelser, skola levereras till tullkammaren i Torneå.
Avgiftsbelopp, som finsk tullmyndighet uppburit med tillämpning av svenska bestämmelser, skola levereras till tullkammaren i Haparanda.
24 § Journaler och andra handlingar, som svensk tullmyndighet upprättat eller mottagit med tillämpning av finska bestämmelser, skola av tullmyndigheten insändas till tullkammaren i Torneå.
Handlingar, som finsk tullmyndighet upprättat eller mottagit med tillämpning av svenska bestämmelser, skola insändas till tullkammaren i Haparanda.
Bilaga
|
På svensk sida |
På finsk sida |
| Tullkammare1 eller tullstation i | Tullkammare1 eller annan tullmyndighet i |
|
Haparanda |
Torneå |
1 För tullkammare är ortsnamnet understruket.
Denna kungörelse träder i kraft den 27 januari 1963.
Detta meddelar kungl. generaltullstyrelsen härigenom till vederbörandes kännedom och efterrättelse.