tfs.e    Tullverkets författningssamling i elektronisk form

Detta är en återgivning av innehållet i den tryckta versionen av Tullverkets författningssamling. Om innehållet i återgivningen skiljer sig från innehållet i den tryckta versionen så är det den tryckta versionen som gäller.

TFS 1959:255

beslutad den 30 december 1959
Utkom från trycket den 25 januari 1960

Upphört: Författningen har upphört att gälla den 1 april 2005 genom TFS 2005:2

Bemyndigande: kungörelsen den 18 december 1959 (nr 591) om gränstullsamarbete med Norge


Kungl. generaltullstyrelsens kungörelse
om gränstullsamarbetet mellan Sverige och Norge

Gränstullsamarbetets omfattning

1 §  Inom den femton kilometer breda kontrollzon, som i särskild ordning upprättats på svenskt territorium längs riksgränsen mot Norge, och motsvarande kontrollzon på norskt territorium skall tullkontroll å och tullklarering av landtrafik mellan Sverige och Norge med tillämpning av både svenska och norska bestämmelser ske på sätt angives i 2—9 §§. Vad nu är sagt gäller ock sådan sjötrafik mellan Sverige och Norge, som äger rum enbart mellan orter inom kontrollzonerna.

I fråga om järnvägstrafik mellan Sverige och Norge skall dylik tullkontroll och tullklarering äga rum också inom särskilda kontrollzoner, omfattande järnvägslinjer med tillhörande stationsområden från de i första stycket nämnda zonerna till och med följande järnvägsstationer, nämligen

centralstationen i Göteborg och Östbanestationen i Oslo på linjen Göteborg—Oslo,

centralstationen i Karlstad och Östbanestationen i Oslo på linjen Laxå— Oslo;

centralstationen i Östersund och järnvägsstationen i Trondheim på linjen Ånge—Trondheim;

centralstationen i Kiruna och järnvägsstationen i Narvik på linjen Luleå—Narvik.

Svenska och norska tullanstalter, vid vilka trafik expedieras med tillämpning av båda ländernas bestämmelser, hava upptagits i särskild förteckning.

Vid dessa tullanstalter skola ovan avsedda bestämmelser finnas tillgängliga för allmänheten.

Anvisningar

Här avses samtliga författningar, vilkas efterlevnad övervakas av det svenska och det norska tullväsendet, i den mån de äro tillämpliga på trafik till och från utrikes ort, dock med undantag för den svenska gränsövervakningskungörelsen den 20 oktober 1944 (TFS nr 298).

Kontrollzonerna längs riksgränsen räknas från Treriksröset till riksgränsens brytningspunkt omkring en nautisk mil norr om Kattholmen och två och en halv nautiska mil västsydväst om Saltbacken. I vartdera landet löper kontrollzonens inre gräns parallellt med riksgränsen och på femton kilometers avstånd från denna.

Dessa kontrollzoner och de särskilda kontrollzonerna för järnvägstrafik bilda tillsammans ett område, inom vilket båda ländernas tullväsen hava vissa behörigheter. Dels kan svensk tullpersonal fullgöra sin tjänst inom norsk zon, och tullpersonal kan fullgöra sin tjänst inom svensk zon. Dels kan inom zonområdet svensk tullpersonal utföra norska göromål, och norsk personal kan utföra svenska göromål.

Att kontrollzoncrna upprättats medför vidare, att vartdera landets bestämmelser få viss tillämplighet på det andra landets område. Emellertid är det ej fråga om någon ändring av bestämmelsernas materiella innebörd. Import- och exportrestriktioner avse alltjämt enbart verkställd eller tillämnad forsling över riksgränsen. En i Sverige exportförbjuden vara, liksom ock en i Norge importförbjuden vara, får t.ex. liksom hittills föras till svensk kontrollzon från det Sverige och fritt forslas inom zonen.

Vad angår tullpersonalens behörighet och bestämmelsernas tillämplighet även utanför kontrollzon i vissa filt, se 10 §.

2 §  Vid mellanriksväg, där två tullanstalter finnas, den ena med svensk och den andra med norsk personal, skall trafik till Sverige expedieras av den svenska och trafik till Norge av den norska tullanstalten, i den mån ej generaltullstyrelsen och tolldirektoratet annorlunda bestämma.

Då så erfordras till följd av trafikanhopning eller annan särskild omständighet, må svensk och norsk distriktchef i samråd bestämma att tullpersonal från ettdera landet skall tillfälligt tjänstgöra vid tullanstalt i det landet. Om dylik beordring förutsättes bli mera varaktig, skall frågan hänskjutas till generaltullstyrelsen och tolldirektoratet.

3 §  Vid mellanriksväg, där en gemensam tullanstalt med svensk och norsk personal finnes, skall trafik till Sverige expedieras företrädesvis av den svenska och trafik till Norge företrädesvis av den norska personalen, i den mån ej generaltullstyrelsen och tolldirektoratet annorlunda bestämma.

4 §  Vid mellanriksväg, där en tullanstalt, bemannad med enbart svensk eller enbart norsk personal, finnes, skall trafik i båda riktningarna expedieras av denna tullanstalt.

Då så erfordras till följd av trafikanhopning eller annan särskild omständighet, må svensk och norsk distriktchef i samråd bestämma att tullpersonal från ettdera landet skall tillfälligt tjänstgöra vid tullanstalt i det andra landet. Om dylik beordring förutsättes bli mera varaktig, skall frågan hänskjutas till generaltullstyrelsen och tolldirektoratet.

5 §  Vid väg över gränsen, där tullanstalt ej är inrättad, skall, i den mån generaltullstyrelsen och tolldirektoratet så bestämma, särskild uppsikt å trafiken hållas av svensk eller norsk personal.

6 §  Svensk distriktchef äger i samråd med norsk distriktchef medgiva viss personal eller visst företag i 235 § svenska tullstadgan (TFS 1958:156) avsedd dispens från vad i 66, 71, 73 och 82 §§ tullstadgan sägs om trafikens bedrivande. Medgivandet skall gälla även för norsk räkning.

Likaså äger norsk distriktchef att i samråd med svensk distriktchef lämna viss person eller visst företag medgivande till varuforsling på andra vägar än som som äro tillåtna enligt § 37 den norska tolloven och norsk kgl. resolution den 10 februari 1939. Medgivandet skall gälla även för svensk räkning.

För enstaka fall äger föreståndare för tullanstalt i gränsorten medgiva dispens, som avses här ovan, enligt de närmare direktiv, som meddelas av den svenske och den norske distriktchefen i samråd.

Anvisningar

Framställning om här avsedd dispens bör göras hos svensk tullmyndighet, om det kan förutsättas att ifrågakommande åtgärder för tullkontroll e.dyl. skola vidtagas av svensk tullpersonal, men om åtgärderna kunna förutsättas ankomma på norsk tullpersonal, bör framställningen göras hos norsk tullmyndighet.

7 §  Båda ländernas tullpersonal skall under utövande av bevakning inom svensk eller norsk kontrollzon tillämpa sådana svenska och norska bestämmelser rörande trafik till och från utrikes ort, vilkas efterlevnad skall övervakas av svenskt och norskt tullväsen.

Anvisningar

Här åsyftas både fast bevakning vid de vägar, som avses i 2—6 §§, och rörlig bevakning varom nedan i 8 § sägs.

Eftersom gränstullsamarbetet gäller bestämmelser rörande trafik till och från utrikes ort, omfattar det icke t.ex. den svenska tullpersonalens befattning med jakttillsvn.

8 §  Rörlig bevakning inom norsk kontrollzon skall utövas av svensk tullpersonal

dels rutinmässigt i den omfattning och under de former, varom vederbörande distriktchef på svenska sidan och tollstedschef på norska sidan i samråd bestämma,

dels eljest i fall, då så erfordras i syfte att förhindra eller beivra smuggling och beslut i saken meddelats av svensk tullmyndighet efter samråd med norsk tull- eller polismyndighet. Särskilt beslut erfordras dock ej i fall, då en för smuggling misstänkt förföljes på färsk gärning eller fara eljest är i dröjsmål. Har rörlig bevakning på norskt område påbörjats utan föregående samråd med tull- eller polismyndighet därstädes, skall anmälan om åtgärden skyndsamt göras till dylik myndighet.

Motsvarande gäller för norsk tullpersonal i fråga om rörlig bevakning inom svensk kontrollzon.

Anvisningar

Vid här avsedd svensk eller norsk tjänstutövning på det andra landets område äger tullpersonalen i stort sett samma behörighet som på det egna landets område (jfr anvisningarna till 28 §). Dessa befogenheter böra dock användas varsamt, så att onödig irritation undvikes.

Om förföljning utanför kontrollzon, se 10 §.

9 §  På järnvägslinjerna mellan Sverige och Norge skall tullkontroll å och tullklarering av järnvägstrafik i båda riktningarna verkställas av svensk eller norsk tullpersonal enligt vad för varje särskild linje bestämmes av generaltullstyrelsen och tolldirektoratet.

10 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall tillämpligheten av det ena landets bestämmelser på det andra landets territorium, så ock behörigheten för dess tullpersonal att tjänstgöra därstädes, utsträckas till att gälla även utanför svensk eller norsk kontrollzon, då fråga är om undersökning rörande smugglingsbrott och den misstänkte förföljes över zongränsen i omedelbart samband med förövandet av gärningen.

Anvisningar

Bestämmelsen gör det möjligt att på svenskt område utanför kontrollzon göra erforderliga ingripanden mot den som förföljes för smuggling riktad mot norska bestämmelser Vid smuggling, riktad mot svenska bestämmelser, kunna på motsvarande sätt ingripanden göras utanför norsk kontrollzon.

Vidare ges behörighet åt svensk tullpersonal att — då fråga är om förföljning och därmed sammanhängande åtgärder vid smuggling, oavsett om denna är riktad mot svenska eller norska bestämmelser — utöva sin tjänst på norskt område utanför kontrollzon. I motsvarande fall är norsk tullpersonal behörig att utöva sin tjänst utanför kontrollzon på svenskt område.

I andra fall än då någon förföljes i omedelbart samband med smuggling föreligger icke möjlighet att med tillämpning av det ena landets bestämmelser ingripa på det andra landets område utanför kontrollzon och icke heller behörighet för det ena landets tullpersonal att utöva tjänst på det andra landets område utanför kontrollzon.

11 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall av norsk tullmyndighet anbragt insegel, där det användes vid utförande av tullgöromål för svensk räkning, vara att anse såsom svensk tullmyndighets insegel.

Likaså skall svensk tullmyndighets insegel i motsvarande fall vara att anse såsom norsk tullmyndighets insegel.

Anvisningar

I enlighet härmed kan en inom norsk kontrollzon belägen tullanstalt t.ex. i fall, då gods sändes under förpassning till svensk ort och därvid skall vara försett med tullplomb eller tullsigill, allt efter omständigheterna åsätta godset tullanstaltens norska plomb eller sigill eller ock godtaga plomb eller sigill, som annan norsk tullanstalt åsatt godset för dess transport till gränsorten.

Motsvarande gäller i fråga om svensk tullanstalts plomb eller sigill, t.ex. vid förpassning enligt norska bestämmelser (se Inngående håndbok, gruppe F 4).

12 §  Vartdera landets tullmyndigheter skola skyndsamt giva det andra landets tullmyndigheter sådana upplysningar rörande olovlig gränstrafik eller andra särskilda omständigheter, som kunna vara av värde för det andra landets tullväsen. Vidare skola båda ländernas tullmyndigheter i största möjliga utsträckning bistå varandra i syfte att förhindra smuggling och andra tullöverträdelser.

Tjänsteförhållanden

13 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall det inom gränstullsamarbetets ram utgöra ett tjänsteåliggande för tullpersonal från vartdera landet att utföra tullgöromål för det andra landet och att tjänstgöra på det landets territorium.

Anvisningar

I enlighet härmed skall skyldighet att utföra tullgöromål för det andra landet och att tjänstgöra på dess område föreligga även beträffande mera tillfällig tjänstgöring vid närliggande tullstation i det andra landet.

14 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall det utgöra ett tjänsteåliggande för svensk tullpersonal som i anledning av gränstullsamarbetet har att utföra tullgöromål för norsk räkning, att iakttaga därför gällande norska instruktioner och reglementen.

Motsvarande gäller för norsk tullpersonal i fråga om iakttagande av svenska instruktioner och reglementen.

Allmänna instruktioner och reglementen delgivas personalen genom generaltullstyrelsens och tolldirektoratets försorg.

Anvisningar

För de svenska tulltjänstemännen ingår utförandet av tullgöromål för norsk räkning såsom ett led i den svenska tulltjänsten. Deras skyldighet att iakttaga norska instruktioner och reglementen sträcker sig intill den gränns, som markeras av att de utföra göromålen i egcnskap av svenska tulltjänstemän. Deras uniform skall vara svensk, vare sig svenska eller norska bestämmelser tillämpas, och i tjänsteskrivelser, oavsett om dessa rikta sig till svenska eller norska mottagare, må svenska språket användas.

Motsvarande gäller för norsk personal vid utförande av svenska göromål.

Genom § 2 norska tollreglementet har tullpersonal, så vitt gäller utförandet av tullgöromål för norsk räkning, fått sig tystnadsplikt ålagd ej blott i fråga om enskildas affärsförhållanden (jfr 27 § svenska tullstadgan) utan även angående »tjenestesaker» överhuvudtaget. Uppgifter till enskilda — däribland pressen — få i princip ej lämnas utan att tillstånd inhämtats från vederbörande norske tollstedschef. Jämför dock Rundskriv fra tolldirektoratet til tollkamarene den 17. okt. 1958 om pressemeddelelser fra tollvesenet.

Ovannämnda bestämmelser skola noga beaktas, därest fråga uppkommer om att utlämna vid svensk tullmyndighet förvarad handling, som avses i 3 §, andra stycket, av den svenska lagen den 28 maj 1937 om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, eller att muntligen lämna motsvarande upplysningar.

Norsk tullpersonal är, så vitt angår utövning av svensk tulltjänst underkastad samma tystnadsplikt som den för svensk tullpersonal föreskrivna. Är en tjänsteman tveksam om hur långt han kan lämna upplysningar enligt svenska bestämmelser, bör han hänvända sig till vederbörande svenske distriktchef.

Vid utförande av göromål inom gränstullsamarbetets ram skall tullpersonalen vara försedd med båda ländernas tjänstetecken (tjänstebricka och tulltegn).

15 §  Det åligger svensk tullpersonal, som deltager i gränstullsamarbetet, att sätta sig in i de norska bestämmelser, som det därvid kan bli fråga om att tillämpa, och de norska instruktioner och reglementen, som enligt 14 § skola iakttagas vid tillämpningen av dessa bestämmelser.

Motsvarande skall gälla för norsk tullpersonal, som har att utföra tullgöromål för svensk räkning.

Anvisningar

Förordningar, rundskrivelser och meddelanden m.m. rörande norskt tullväsen intagas i tidsföljd i en särskild publikation, Meddelelser til tollvesenet. Denna utkommer två gånger i månaden och bindes årsvis.

En handbok, Tollavgifter, innehåller bestämmelser i stort sett motsvarande den svenska tulltaxeförordningen, tulltaxan, statistiska varuförteckningen m.m.

Tolloven och Tollreglementet, vilka i stort sett motsvarar den svenska tullstadgan och tjänstgöringsreglementet för tullstaten, ha utgivits separat.

Tre särskilda handböcker finnas. Av dessa har I, Inngående håndbok, avseende å inkommande och II, Utgående håndbok, å utgående trafik. Handboken III, Ytre tjeneste, innehåller i stort sett utdrag ur handböckerna I och II och en sammanfattning av de viktigaste föreskrifter, som tullbevakningen behöver tillämpa.

Svenska tullbestämmelser publiceras i Tilllverkets författningssamling (TFS), varje författning i ett blad eller häfte för sig. Författningarna förses dels med nummer i löpande följd för år, dels med en beteckning, i romerska siffror (I—VIII), som angiver ämnesgrupp i anslutning till nedan upptagna författningshandböcker. Författningarna äro hålslagna för insortering i samlingspärmar, en pärm för varje ämnesgrupp.

Gällande tullbestämmelser med tillhörande anvisningar o.dyl. utgivas såsom Tiillverkets författningshandböcker (TFH) i följande delar (av vilka I, II, V: 1, V:2, VIII:1 och VIII:2 hittills utkommit):

I. 'I'ulltaxa med statistisk varuförteckning;

II. Tulltaxe- och tullrestitutionsförordningarna samt bestämmelser om varuskatter, införselavgifter o.dyl.;

III. Tullstadga och tullordning samt andra föreskrifter om tullkontroll, trafikordning m.m.;

IV. Bestämmelser om olovlig in- och utförsel av varor m.m.; V. Import- och exportbestämmelser;

VI. Frihamnsbestämmelser;

VII. Avlönings- och pensionsbestämmelser;

VIII. Tjänstgöringsreglemente m.m.

Summariska uppgifter om utgivna författningar och handböcker intagas i en periodisk publikation Kungl. Generaltullstyrelsens meddelanden (GTM), som dessutom innehåller vissa tjänstemeddelanden och föreskrifter i övrigt.

Allmänna anvisningar om tulltaxans tillämpning meddelas i Tullverkets varuhandböcker (VHB): del I Kommentar till Brysselnomenklaturen, del II Anvisningar och prejudikat i tulltaxeringsfrågor och del III Förteckning över kemiska produkter m.m. Härtill ansluter sig en Handbok för tulltekniska varuundersökningar (HTVU).

16 §  Svensk tullpersonal, som hyser tvekan om rätta utförandet i av tullgöromål för norsk räkning, bör söka råd och upplysningar i saken genom hänvändelse till norsk tullmyndighet, som vederbörande svenske distriktschef anvisat efter samråd med norsk tollstedschef.

Svensk distriktchef skall på framställning av norsk tollstedschef lämna uppgift å tullmyndighet inom distriktet, där norsk tullpersonal lämpligast kan erhålla råd och upplysningar rörande tillämpning av svenska bestämmelser.

På motsvarande sätt skall norsk tullpersonal förfara vid tvekan om rätta utförandet av tullgöromål för svensk räkning, liksom norsk tollstedschef har att anvisa, var råd och upplysningar om den norska tulltjänsten kunna erhållas.

Svensk och norsk tullpersonal, som beröres av gränstullsamarbetet, skall noga beakta de råd och upplysningar rörande tulltjänsten, som lämnas av det andra landets personal.

Det åligger svensk och norsk tullpersonal att lämna det andra landets tjänstemän alla erforderliga råd och upplysningar i tulltjänsten.

17 §  Svensk distriktchef och svensk gränstullmästare hava rätt och skyldighet att inspektera sådan norsk tullmyndighet, som har att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av svenska bestämmelser. Rätten och skyldigheten iakttager gällande svenska instruktioner, reglementen och anvisningar.

Norsk distriktchef och norsk tollstedschef hava motsvarande rätt och skyldighet att inspektera sådana svenska tullmyndigheter, som hava att kontrollera eller klarera trafik med tillämpning av norska bestämmelser.

18 §  Båda ländernas tullpersonal skall vinnlägga sig om att åstadkomma ett gott samarbete sinsemellan och att i samråd söka ge tjänsteproblem en sådan lösning, som från gemensam svensknorsk synpunkt är den bästa.

Gentemot trafikanterna skall tullpersonalen uppträda med takt och varsamhet, såväl under utförande av det andra landets tullgöromål på eget lands område som vid tjänsteutövning på det andra landets område.

19 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall svensk tulltjänsteman, som deltager i gränstullsamarbetet, avgiva sådan försäkran att tillvarataga norska tullväsendets intressen, som är föreskriven i § 24 norska tollreglementet.

Anvisningar

Den försäkran, som här avses, skall lyda sålunda: »Då jag antagits till att utföra norska tullgöromål, lovar jag härmed att inom ramen för det svensk-norska gränstullsamarbetet redligen och troget efter yttersta förmåga tillvarataga det norska tullväsendets intressen i enlighet med gällande bestämmelser och de order, som för detta ändamål givas av mina överordnade. Jag vill vinnlägga om detta, så som en god tjänsteman ägnar och anstår, utan att öppet eller på omvägar företaga, deltaga i eller låta oanmäld passera någon mot tulltjänstens fromma stridande och otillåten handling. Detta försäkrar jag på heder och samvete. »

20 §  Tolldirektoratet kan hos generaltullstyrelsen påfordra, att svensk tulltjänsteman, som tolldirektoratet på grund av särskilda omständigeter finner icke vara lämplig att utföra tullgöromål för norsk räkning, uteslutes från tjänst, vari utförandet av dylika göromål ingår.

Generaltullstyrelsen kan hos tolldirektoratet framställa motsvarande krav beträffande norsk tulltjänsteman.

Anvisningar

Här avsett krav kan framställas på grund av sådan omständighet, med eller utan anslutning till tulltjänsten, som bedömes vara till allvarlig skada för gränstullsamarbetet. Handläggning av hithörande ärenden skall ske i ordning, motsvarande den som är stadgad beträffande tjänsteförseelser i det land, där tjänstemannen hör hemma.

Rapport angående sådan omständighet, som här avses, skall sändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.

21 §  Svensk tullpersonal skall vara underställd enbart svensk förman, även såvitt gäller att utföra tullgöromål för norsk räkning eller att tjänstgöra på norskt territorium. Motsvarande skall gälla för norsk tullpersonal i fråga om utförandet av tullgöromål för svensk räkning eller tjänstgöring på svenskt territorium.

I ordningsfrågor o.dyl. skall dock tullpersonalen under tjänstgöring i det andra landet rätta sig efter vad tullanstaltens föreståndare bestämmer.

22 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall tulltjänsteman, som begår ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, ställas till ansvar därför enbart inför sitt eget lands myndighet, även om gärningen begås under utövning av tulltjänst för det andra landets räkning eller under tjänstgöring på det andra landets territorium.

Enligt vad särskilt är bestämt skall skada, som tulltjänsteman genom uppsåtlig eller oaktsam handling åsamkar det andra landet eller tredje man, då han utövar tulltjänst för det andra landets räkning, ersättas av myndighet i tjänstemannens eget land, i den mån tjänstemannen enligt det landets skadeståndsregler skulle bli ansvarig för skadan, myndigheten obetaget att av tjänstemannen söka åter vad sålunda utgivits.

Anvisningar

Rapport om ämbetsbrott eller tjänsteförseelse, som tjänsteman från det ene landet begår, då han har att utföra tullgöromål för det andra landets räkning eller tjänstgöra på dess territorium, skall insändas till vederbörande myndigheter i båda länderna.

På samma sätt förfares med rapport om skada, som avses i 22 §, andra stycket. Med myndighet, varom där sägs, förstås för svensk tullpersonal generaltullstyrelsen och för norsk tullpersonal tolldirektoratet.

23 §  Enligt vad särskilt är bestämt åtnjuta båda ländernas tulltjänstemän, då fråga är om tjänstgöring inom gränstullsamarbetets ram, ämbetsskydd enligt det lands lag, där de i varje särskilt fall befinna sig.

24 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall på svenskt territorium vad i 25 § svenska tullstadgan sägs om handräckning av polis- eller militärmyndighet tillämpas även då fråga är om utövning av tulltjänst för norsk räkning, vare sig tjänsten utövas av svensk eller norsk tullpersonal. Likaså skall på norskt territorium motsvarande föreskrift i § 216, andra stycket, norska tolloven tillämpas även då fråga är om tulltjänst för svensk räkning av norsk eller svensk tullpersonal.

Hänvändelse till polismyndighet kan göras av vederbörande lokala tullmyndighet.

Militär handräckning bör påkallas blott då så är oundgängligen nödvändigt. Hänvändelse i saken bör göras av vederbörande distriktchef och ställas till chefen för närmaste förband inom den försvarsgren, varifrån handräckning önskas.

Utövandet av tullkontrollen, m.m.

25 §  Enligt vad särskilt är bestämt skall anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullverket, som trafikant enligt eljest gällande svenska föreskrifter har att fullgöra vid ankomst till eller avgång från svenskt tullområde, kunna fullgöras vid tullanstalt inom norsk kontrollzon.

Enligt norska bestämmelser föreliggande anmälningsplikt eller annan dylik skyldighet gentemot tullväsendet skall på motsvarande sätt kunna fullgöras inom svensk kontrollzon.

26 §  Då fråga är om rutinmässig tullkontroll, såsom att hejda transportmedel och resande, att begära upplysningar av resande samt att visitera transportmedel och gods, kunna de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt det ena landets bestämmelser, utan inskränkning utövas inom kontrollzon på det andra landets territorium.

Anvisningar

Här avses de befogenheter gentemot varje resande, som tillkomma tullpersonal i fall, då ej någon särskild misstanke om smuggling föreligger. Med det undantag, som framgår av 10 §, får en kontrollåtgärd för det ena landets räkning på det andra landets område äga rum blott inom kontrollzon och blott inom ramen för vad som angives i 2—9 §§.

Befogenheterna vid rutinmässig tullkontroll äro i praktiken nära nog desamma enligt svenska och enligt norska bestämmelser. Rätten att hejda resande och fordon är visserligen formellt något större enligt svenska tullstadgan (20 §) än enligt norska tolloven (§ 15), men skillnaden saknar praktisk betydelse. Något liknande gäller i fråga om resandes skyldighet att lämna för tullkontroll behövliga upplysningar enligt norska tolloven (§§ 15 och 207) och enligt svenska tullstadgan.

På grund härav, kan en i gränstullsamarbetet deltagande tjänsteman — oavsett på vilkendera sidan gränsen och för vilketdera landets räkning han i ett givet tillfälle tjänstgör — under de i första stycket givna förutsättningarna förfara såsom om han i sitt eget land utförde sitt eget lands göromål. I fall, då rutinmässig tullkontroll för det ena landets räkning äger rum på det andra landets område annorstädes än där trafiken regelmässigt har att anmäla sig för dylik kontroll, bör emellertid särskild uppmärksamhet fästas vid angelägenheten av att uppträda med takt och varsamhet, så att onödig irritation ej uppstår.

27 §  Är gods avsett att sändas från en svensk ort över norskt gränsområde till en annan svensk ort eller från en norsk ort över svenskt gränsområde till en annan norsk ort (gränstransitering), behöver varuanmälan avgivas blott enligt det ena landets bestämmelser, och förpassning skall utfärdas enligt det landets bestämmelser.

Anvisningar

Då här avsedd transitering, expedieras vid svensk tullanstalt, skola förpassningshandlingar utfärdas enligt svenska bestämmelser. Vid norsk tullanstalt böra norska bestämmelser följas.

Tvångsmedel m.m.

28 §  Enligt vad särskilt är bestämt gäller vid smugglingsfall, som innebär brott mot svensk bestämmelse, att tvångsmedel i enlighet med svenska bestämmelser få på norskt territorium användas endast vid undersökning i omedelbart samband med dylikt brott eller försök därtill och blott inom ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt norska bestämmelser.

Likaså skola tvångsmedel i enlighet med norska bestämmelser få på svenskt territorium användas i motsvarande fall och med beaktande av ramen för de befogenheter, som tillkomma tullpersonal enligt svenska bestämmelser.

Anvisningar

A. Allmänt

De tvångsmedel som avses äro: Husrannsakan och därmed jämförliga undersökningar, beslag, kroppsvisitation samt gripande, vari innefattas även kvarhållande för och till förhör. En åtgärd av det angivna slaget får vidtagas blott då misstanke om smuggling föreligger.

Föreskrifterna i 28 § innebära jämkningar i den eljest för gränstullsamarbetet fastställda grundprincipen, att det ena landets bestämmclser skola få tilämpas på det andra landets område. Jämkningarna hava gjorts såväl i rättssäkerhetens intresse som för att onödig irritation skall undvikas. Rätten att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område begränsas i två avseenden. Dels måste den undersökning för vars genomförande tvångsmedlen användas, äga omedelbart samband med smugglingsbrottet. Närmare anvisningar i denna fråga lämnas nedan under B. Dels få tvångsmedel användas blott i den mån tullpersonal har befogenhet därtill enligt bestämmelserna i det land, där undersökningen äger rum. Närmare anvisnimgar härom lämnas nedan under C—H.

Inom kontrollzon på ettdera landets område få tvångsmedel vid undersökning i omedelbart samband med smugglingsbrott användas, oberoende av om den tullpersonal, som använder tvångsmedlen, är svensk eller norsk. Vid dylik undersökning kan personalen likaledes, oavsett om den är svensk eller norsk, använda tvångsmedel även utanför kontrollzonen, om den misstänkte förföljts över zongränsen i omedelbart samband med förövandet av gärningen. Då det gäller att inom kontrollzon på ettdera landets område företaga undersökning rörande ett vid tidigare tillfälle begånget smugglingsbrott mot det landet, äro på samma sätt båda ländernas tulltjänstemän behöriga att företaga undersökningen och därvid använda tvångsmedel i enlighet med bestämmelserna i det land där undersökningen äger rum. Med någon förföljning över zongränsen kan vid dylik undersökning ej företagas av personal från det andra landet (jfr 10 § jämte anvisningar).

Det är angeläget att vartdera landets tullpersonal vid användande av tvångsmedel på det andra landets område visar största takt och varsamhet, så att onödig irritation undvikes, och om möjligt söker samråd i saken med tull- och polismyndighet därstädes (jfr 8 § härovan). Särskilt gäller detta i fråga om åtgärder utanför kontrollzon. Endast då starka skäl föreligga, bör en tjänsteman från ettdera landet, då han har att företaga undersökning rörande ett smugglingsbrott mot det egna landet, göra ingripanden på den andra landet område utanför zon gränsen.

B. Omedelbart samband mellan undersökning och brott

Ett omedelbart samband mellan undersökning och brott föreligger i de fall, då ett smugglingsförsök upptäckes vid rutinmässig tullkontroll och undersökning i saken påbörjats utan uppskov. Men omedelbart samband kan föreligga även i andra fall än då någon anträffas på bar gärning eller flyende fot. En tulltjänsteman, som t.ex. under utövande av allmän uppsikt följer ett över riksgränsen gående, färskt skidspår och som därvid upptäcker, att ett smugglingsbrott nyss förövats, samt anträffar gärningsmannen, torde sålunda kunna använda tvångsmedel vid en utan uppskov börjad undersökning rörande brottet, även om detta icke riktar sig mot det av länderna, där undersökningen företages. Likaså torde t.ex. i fall, då tull personal fått misstanke om att smugglingsbrott försökes eller just förövats och utan uppskov börjar spaning, efter den misstänkte, föreligga ett omedelbart samband mellan undersökning och brott, så länge spaningen bedrives oavbrutet och den misstänktes försprång ej är större än att spåret kan anses vara färskt. I tveksamma fall är det tillrådligt att avstå från att för det ena landets räkning använda tvångsmedel på det andra landets område.

C. Befogenhet att använda tvångsmedel

En tulltjänstemans befogenheter att använda tvångsmedel äro i stort sett de samma enligt svenska och enligt norska bestämmelscr. Olikheter finnas dock i vissa hänseenden. Om tulltjänstemannen under tjänsteutövning, som omfattas av gränstullsamarbetet, i nämnda hänseenden både på svenskt och på norskt område rättar sig efter det lands bestämmelser, som ger honom den minsta befogenheten, kan en likformig praxis ernås. Det är därför önskvärt, att tullpersonalen i fråga om användning av tvångsmedel håller sig inom denna genom samtidigt beaktande av svenska och norska bestämmelser erhållna minsta ram för befogenheterna.

Vid en i det ena landet företagen undersökning rörande ett smugglingsbrott, riktat mot det landet, är det dock givetvis möjligt att helt utnyttja de längre gående befogenheter, som må föreligga enligt det landets lagstiftning — exempelvis i de fall, som här nedan angivas under D.

D. Husrannsakan och därmed jämförliga undersökningar

För åtgärd av här avsett slag gäller följande minsta befogenhetsram. Undersökning får företagas dels i magasin, upplagsbodar och skjul, dels under öppen himmel på område, där lossning och lastning äger eller ägt rum, dels ock överallt under öppen himmel, då fråga är om gods, som kan misstänkas utgöra smuggelgods och som spåras å färsk gärning. Underökningen får dock företagas endast under villkor, att anledning finnes till misstanke om smugglingsbrott, som innebär olovlig införsel till det land, där åtgärden avses äga rum, att brottet kan medföra frihetsstraff samt att undersökningen syftar till att eftersöka föremål, som är underkastat beslag, eller att utröna omständighet, som är av betydelse för utredning om brottet.

Såsom anförts här ovan under C, andra stycket, behöver den minsta befogenhetsramen icke binda tullpersonalen, då den på ettdera landets område företar undersökning rörande ett mot det landet riktat smugglingsbrott och landets bestämmelser ge tullpersonal längre gående befogenheter att använda tvångsmedel. Sålunda kan på svenskt område tullpersonal vid undersökning rörande olovlig införsel till Sverige under vissa förutsättningar göra husrannsakan i t.ex. ett kafé eller en butik (jfr 12 § lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel, TFS 1946:235), trots att så ej finge ske, om undersökningen ägde rum i Norge. Likaså kan på norskt område tullpersonal företaga husrannsakan (eller motsvarande undersökning) även i fall, då fråga är om olovlig ut-försel ur Norge (§ 16 tolloven), trots att på svenskt område tullpersonal ej skulle få vidtaga motsvarande åtgärd vid olovlig utförsel ur Sverige.

Det må beaktas att på norskt område endast tollstedschef — i närvaro av två vittnen — har rätt att med våld bereda sig tillträde til stängt rum eller område, där tulltjänsteman är berättigad att företaga undersökning (jfr § 16 tolloven). Vad beträffar förfarandet vid husrannsakan på svenskt område hänvisas till regler i svenska rättegångsbalken 28 kap. 6—9 §§ (se TFS 1949: 49; ).

E . Kroppsvisitation

En minsta ram för befogenheterna innebär i stort sett följande. Kroppsvisitation får företagas endast å den, som misstänkes hava på sig förstucket gods, smugglat eller avsett att smugglas, och som befinner sig i eller på väg från eller till fartyg eller järnvägståg eller som eljest anträffas vid kust- eller gränsort under sådana förhållanden att kroppsvisitation kan företages. Kroppsvisitation av mera väsentlig omfattning skall verkställas inomhus i avsikt rum samt — om undersökningsmannen eller den misstänkte så önskar och det kan ske utan större omgång — i vittnens närvaro. Det är ej behövligt att föra protokoll eller utfärda bevis om kroppsvisitationen, med mindre beslag företages. Undersökningen skall utföras av tjänsteman i lägst kammarskrivares grad, om sådan är tillstädes eller kan tillkallas, och eljest av den högste närvarande tjänstemannen. Kroppsvisitation av kvinna må ej företagas eller bevittnas av annan än kvinna.

F. Gripande m.m.

Enligt svenska bestämmelser är tullpcrsonal berättigad att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla den som kan misstänkas för smugglingsbrott. Den misstänkte är skyldig att, om så erfordras, kvarstanna för förhör sex timmar, och är det av synnerlig vikt att han är tillgänglig för fortsatt förhör, har han skyldighet att kvarstanna ytterligare sex timmar. Finnes den misstänkte enligt vad här nedan sägs böra överlämnas till polismyndighet, må han kvarhållas ytterligare till dess överlämnandet kan verkställas, vilket bör ske snarast möjligt. Tullpersonal äger att till förhör medtaga eller för förhör kvarhålla även vittne, och vittnet har skyldighet att kvarstanna högst sex timmar.

Ett överlämnande av den misstänke till polismyndighet ifrågakommer blott då skäl föreligga att anhålla den misstänkte. Sådana skäl föreligga då den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist eller det finns anledning misstänka, att hans uppgift därom är osann, ävensom i vissa andra fall (jfr 24 kap. rättegångsbalken (TFS 1949:49). Genom att lämna s.k. rättegångsfullmakt kan den misstänkte upphäva förutsättningarna för ett anhållande. Synes det finnas förutsättningar för ett anhållande, har tulltjänstemannen att snarast möjligt söka samråd med vederbörande åklagare. Se i övrigt anvisningarna till 29 § härnedan.

Enligt norska bestämmelser har tullpersonal, om polispersonal ej är tillstädes, befogenhet att gripa den som skäligen misstänkes för en tullöverträdelse, oavsett storleken av det straff om överträdelsen kan medföra. Den gripne skall snarast möjligt överlämnas till polismyndighet. Se i övrigt § 193 norska tolloven samt anvisning till 29 § härnedan.

Om det brott, som påkallar gripandet, riktar sig mot båda länderna, bör tullpersonalen följa reglerna i det land, där åtgärden vidtages. På samma sätt bör givetvis förfaras även i det fall, då brottet riktar sig enbart mot sistnämnda land. Men om det brott, som påkallar gripandet, riktar sig enbart mot det andra landet, följer man det landets regler, i den mån dessa äro mindre vittgående än reglerna i det land, där gripandet ifrågakommer.

För varje tullanstalt och gränspostering böra den svenske distriktschefen och den norske tollstedschefen samråda med varandra och vederbörande åklagar- och polismyndigheter angående det tillvägagångssätt, som bör användas vid gripande.

G. Beslag

Enligt vartdera landets bestämmelser har tullpersonal vid undersökning rörande smugglingsbrott rätt att beslagtaga föremål, som kan antagas vara förverkat på grund av brottet. Möjligheten att beslagtaga föremål vid smugglingsbrott, riktat mot det ena landet, är således beroende av frågan, huruvida föremålet enligt det landets bestämmelser kan eller icke vara förverkat på grund av brottet. Kan föremålet antagas vara förverkat, har tullpersonal befogenhet att taga föremålet i beslag. Det är för bedömningen härav likgiltigt, huruvida beslaget göres i det land, mot vilket brottet riktas, eller i det andra landet och huruvida sistnämnda lands bestämmelser i motsvarande fall skulle eller icke skulle ge möjlighet att förklara föremålet förverkat. Därest exempelvis att transportmedel, som använts vid ett mot Sverige riktat smugglingsbrott, kan antagas vara förverkat enligt svenska bestämmelser, kan beslag av transportmedlet göras även på norskt område, även om transportmedlet icke skulle hava blivit förverkat, om smugglingsbrottet varit riktat icke mot Sverige men mot Norge.

Möjligheterna att göra beslag enligt svenska bestämmelser framgå bl.a. av 9 § lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel (TFS 1946:235), 15 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin (TFS 1924:155), 21 § valutaförordningen den 5 juni 1959 (TFS 1959:144), 37 § vapenförordningen den 10 juni 1949 (TFS 1949:188) och 9 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig varuutförsel (TFS 1949:110). Vissa föreskrifter om förfarandet vid beslag finnas i 27 kap. rättegångsbalken (TFS 1949:49).

I vilken mån varor kunna förverkas på grund av en mot Norge riktad tullöverträdelse framgår bl.a. av § 190 tolloven, §§ 70—72 rusdrikkloven (alkoholloven) den 5 april 1927, § 6 loven (giltig tills vidare) den 13 december 1946 om innförsleforbud, § 6 loven (likaledes giltig tills vidare) samma dag om utförsleforbod, §§ 11 och 12 loven den 14 juli 1950 om valutaregulering, § 26 loven den 28 juni 1927 om innförsel, utförsel . . . av våben og ammunition — — — och § 4 loven den 22 juni 1934 om midlertidige införselsförbud m.v. Vissa regler om förfarandet med beslagtagna varor hava meddelats i § 196 tolloven.

H . Rätt att i tjänsten bruka våld

För att genomföra en tjänsteåtgärd, t.ex. att gripa en smugglare, kan tullpersonal använda det våld, som kan anses nödvändigt och försvarligt med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. De svenska och de norska bestämmelserna härom ha i stort sett samma innebörd.

Regler om nödvärn finnas på svensk sida i 5 kap. 7—9 och 11 §§ strafflagen (TFS 1945:129). I fråga om befogenheten att bruka våld eller hot om våld vid genomförande av tjänsteåtgärd är strafflagen 5 kap. 10 § tillämplig (TFS 1945:129). Norska regler om »nödrett og nödverge» äro meddelade i §§ 47 och 48 den norska allmänna borgerliga strafflagen.

Den rätt att i tjänsten bära och under vissa förutsättningar bruka skjutvapen, som tillkommer tullpersonal enligt svenska bestämmelser, får icke utnyttjas på norskt område. Norska Justisdepartementet har i avseende härå uttalat följande:

»Man finner etter omstendighetene ikke å ville bemerke noe til at svenske tolltjenestemenn under tjeneste på norsk territorium baerer tjenestevåpen i de tilfelle tjenestens art gjör at vedkommende icke får tid eller anledning til å legge igjen sitt tjenestevåpen på vedkommende tollstasjon. Man forutsetter imidlertid at det vare rent unntaksvis vil bli tale om at tjenestevåpenet baeres under tjenesten på norsk område og ikke i noe tilfelle utenfor kontrollsonen på 15 km. fra grensen. Det er videre en bestemt forutsetning at våpnet ikke nyttes til forsök på å stanse flyktende smuglere e.l., eller forövrig nyttes på norsk territorium uten til selvforsvar i de tilfelle vedkommende svenske tolltjenestemann ikke på annen måte har noen mulighet for å avverge angrep som utsetter ham for alvorlig fare for liv eller helbred. »

I anledning härav bör svensk tullpersonal ej medtaga skjutvapen, då den beger sig ut på patrull, som är avsedd att eller kan komma att utsträckas till norskt område. Men har en svensk tulltjänsteman på svenskt område börjat förfölja en smugglare och söker denne undkomma över riksgränsen, får tulltjänstemannen fortsätta förföljandet in på norskt område, även om han skulle medföra sitt tjänstevapen. Detta får emellertid icke brukas på norskt område.

29 §  Den som gripits för överträdelse av det ena eller det andra landets tullbestämmelser skall snarast möjligt förhöras. Rapport om överträdelsen skall tillställas vederbörande myndighet i det land, vars bestämmelser överträtts. Hava båda ländernas bestämmelser överträtts, skall rapport tillställas vederbörande myndighet i vartdera landet.

Anvisningar

Här avses ej blott smugglingsbrott utan tullöverträdelse i allmänhet. Förutom smugglingsbrott innefattas i begreppet tullöverträdelse brott mot varje sådan bestämmelse rörande trafik till och från utrikes ort, vars efterlevnad tullväsendet har att övervaka, t.ex. trafikordningsföreskrifter enligt den svenska tullstadgan och den norska tolloven.

Beträffande användandet av tvångsmedel vid undersökning rörande smugglingsbrott, se 28, 30 och 31 §§ jämte anvisningar.

Vad beträffar förhör m.m. vid smuggling, varigenom svensk bestämmelse överträtts, skall bl.a. följande iakttagas (jfr generaltullstyrelsens cirkulär den 6 juli 1956 ang. handläggning av tullmål m.m. TFS 1956:223). Den misstänkte skall höras i fråga om sin person och sitt hemvist samt om den gärning som föranlett förhöret (jfr blanketten nr Tv 502.2, »Uppgifter för tjänsterapport»). Erkänner han brottet, bör han uppmanas att teckna erkännandet skriftligt och lämna s.k. rättegångsfullmakt (blankett nr Tv 510.3 eller någon av 510.4—510.7), varjämte han bör uppmanas att mot kvitto (å blankett nr 510.2) erlägga ett belopp motsvarande beräknad bötessumma. Har rättegångsfullmakt lämnats av någon, som är bosatt i Norge eller Danmark,skall denne mot kvitto erhålla skriftliga »Upplysningar om rättegångsförfarande» (blankett nr Tv 510.1).

Om den misstänkte bestrider brottet, bör uppgift om skälen därför avfordras honom. Vidare bör kontakt tagas med vederbörande åklagare; så behöver dock ej ske, om saken är av enkel beskaffenhet. Föreligger tvekan, skall kontakt med åklagaren alltid tagas.

Med ledning av vad som framkommit vid förhöret skall särskild tjänsterapport uppsättas (blankett nr Tv 502.1). Blanketten skall upprättas i fem exemplar, av vilka originalet och tre kopior skola insändas till den svenske distriktchefen.

Undersökning rörande ett mot Sverige riktat smugglingsbrott ingår redan fr.o.m. det inledande spanings- och efterforskningsarbetet i den förundersökning, som avses i 23 kap. rättegångsbalken TFS 1949:49; (jfr även 1947 års förundersökningskungörelse, TFS 1947:264). Så snart misstankarna rörande brottet koncentrerats på viss person (denne är ej längre någon som »kan misstänkas» för brottet utan är »skäligen misstänkt» därför) går förundersökningen, om saken icke är av enkel beskaffenhet, in i ett skede, då ledningen därav ankommer på vederbörande åklagare. Då tulltjänstemannen därefter förhör den misstänkte eller vidtager andra åtgärder beträffande honom, gör han det följaktligen i egenskap av biträde åt åklagaren. Med åklagare avses tullåklagare (i mål rörande olovlig varuinförsel) eller allmän åklagare (i mål rörande olovlig varuutförsel, olovlig ineller utförsel av valutor eller brott mot särskilda in- och utförselbestämmelser).

Vid annan mot Sverige riktad överträdelse än smugglingsbrott förfares i tillämpliga delar på sätt ovan angivits, i förekommande fall i samråd med vederbörande åklagare (i allmänhet tullåklagaren).

I fråga om förhör m.m. vid tullöverträdelse, som innebär brott mot norsk bestämmelse, skall tulltjänstemannen i första hand avkräva den misstänkte alla upplysningar som erfordras, och sätta upp en rapport i saken. Rapporten skall göras så fullständig som möjligt, så att den kan tjäna till underlag för ett bedömande av gärningen i straffrättsligt avseende. Den bör innehålla den misstänktes namn, yrke, födelseår, födelsedag och hemvist samt tid och plats för överträdelsen, en redogörelse för överträdelsen och helst ett sammandrag av vad den misstänkte anfört; om möjligt bör han genom påskrift bekräfta att sakuppgifterna rörande gärningen äro korrekta. Finnes vittne till brottet, skall vittnets namn och adress antecknas. Rapporten skall upprättas i fyra exemplar, av vilka original och två kopior skall insändas till vederbörande tollkammer.

Om den misstänkte ej vill avgiva någon förklaring eller om han vägrar uppgiva namn och adress, kan kontakt tagas med polispersonal, även då fråga är om bagatellöverträdelse. Kan överträdelsen ej anses vara bagatellartad, skall polispersonal tillkallas snarast möjligt.

I fall, då den misstänkte ej överlämnas till polismyndighet, skall tulltjänstemannen uppmana honom att erlägga ett depositionsbelopp, motsvarande beräknad bötessumma.

30 §  Enligt vad särskilt är bestämt kan den, som på det ena landets territorium gripits för smugglingsbrott, varigenom det andra landets bestämmelser överträtts, omedelbart föras till tull- eller polismyndighet i det andra landet, om vissa förutsättningar föreligga och särskilda omständigheter ej föranleda annat.

Prövning av fråga om sådant överförande ankommer på lokal tullmyndighet.

Anvisningar

De förutsättningar, som måste föreligga för att här avsett förande över riksgränsen skall kunna äga rum äro följande, nämligen

att den som gripits kan skäligen misstänkas för smugglingsbrott,

att han gripits i omedelbart samband med förövande av gärningen och i samband med verkställt eller tillämnat gränsöverskridande,

att han gripits inom den femton kilometer breda kontrollzonen längs riksgränsen eller då han förföljts från zonen enligt vad i 10 § sägs, samt

att en eller flera av följande omständigheter äro för handen:

den misstänkte är okänd och undandrager sig att uppgiva namn och hemvist; eller

anledning förekommer att hans uppgift om namn och hemvist är osann; eller

han har icke hemvist i Sverige eller i Norge, och det kan skäligen befaras att han genom att begiva sig till tredje stat undandrager sig lagföring eller straff; eller

det kan i annat fall skäligen befaras, att han undandrager sig lagföring eller straff eller genom undanröjande av bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.

Såsom huvudregel gäller, att överförande skall äga rum, om ovan angivna förutsättningar föreligga och det ej är fråga om en bagatellförseelse. Sådan särskild omständighet, som kan medföra att den misstänkte ej bör överföras, är för handen exempelvis då den misstänkte är efterlyst för brott mot det land, där han gripits. En särskild omständighet kan föreligga också i fall, då en och samma gärning innebär brott mot båda ländernas bestämmelser. Äro båda brotten bagatellartade bör i regel ej något överförande äga rum. Är brottet mot det land, där den misstänkte gripits, grövre än brottet mot det andra landet, finnes ej något skäl att verkställa överförandet. Också i fall, då brotten mot båda länderna äro av svårare slag, kan det vara riktigast att underlåta överförandet.

De lokala tullmyndigheterna äga befogenhet att själva avgöra, huruvida ett förande över riksgränsen skall verkställas eller ej. Emellertid bör såvitt möjligt samråd upptagas med överordnad tullmyndighet, innan åtgärden vidtages. Att överföra någon från det ena till det andra landet är av mycket grannlaga natur och tullpersonalens befogenheter i detta avseende böra utnyttjas med största varsamhet. Endast när synnerligen starka skäl föreligga bör den överföras, som har fast hemvist i det land, där han gripits.

För varje tullanstalt och gränspostering böra den svenska distriktchefen och den norske distriktchefen samråda med varandra och med ve derbörande åklagar- och polismyndigheter angående det tillvägagångssätt som bör användas vid här avsett överförande.

Angående fall av här avsett överförande skall rapport avgivas till generaltullstyrelsen och tolldirektoratet.

31 §  Enligt vad särskilt är bestämt skola föremål, som beslagtagits på grund av smugglingsbrott, varigenom båda ländernas bestämmelser överträtts, överlämnas till vederbörande myndighet i det land, där beslaget ägt rum, om ej särskilda skäl föranleda annat.

Hava blott det ena landets bestämmelser överträtts genom brottet, skola de beslagtagna föremålen överlämnas till vederbörande myndighet i det landet, oavsett om beslaget verkställts där eller i det andra landet.

Distriktchef på svensk sida och tollstedschef på norsk sida äga besluta om överlämnande av beslagtaget föremål till myndighet i det andra landet.

Anvisningar

Såväl vid svenskt som vid norskt smugglingsbrott skall tulltjänstemannen göra beslag, i den mån så kan ske (jfr 28 § anvisningar). I avvaktan på distriktchefs eller tollstedschefs besked om det vidare förfarandet med det beslagtagna godset, har tulltjänstemannen att föra godset till den tullanstalt, där han tjänstgör eller dit han enligt sitt eget lands regler eljest har att föra beslagtaget gods.

Vid beslag har tullpersonalen att iakttaga de särskilda regler rörande förtecknande av beslagtagna föremål, omhändertagande därav m.m., som givits på svensk sida i 27 kap. 9—13 §§ rättegångsbalken (TFS 1949:49) och på norsk sida i § 196 norska tolloven. Uppgift om beslaget bör lämnas i tjänsterapporten. I fall då beslaget kunnat göras både enligt svenska och enligt norska bestämmelser, skall uppgift om beslaget intagas i både den svenska och den norska rapporten. Det beslagtagna godset skall i dylikt fall på lämpligt sätt förvaras i avvaktan på besked, för vilketdera landets räkning skall anses vara gjort. När sådant besked erhållits, skall det beslagtagna godset snarast möjligt överlämnas till vederbörande myndighet.

I 31 § avsedd särskild omständighet kan föreligga exempelvis då valuta beslagtagits. Ur Sverige olovligen utförd valuta bör alltid överlämnas till svensk myndighet. Motsvarande gäller vid valutasmuggling ut ur Norge. Vidare kan tänkas, att det land, där beslaget gjordes, underlåter att åtala gärningen men att denna kommer att beivras i det andra landet. I dylikt fall bör den beslagtagna varan överlämnas till vederbörande myndighet i det av länderna, där åtal äger rum.

Övriga föreskrifter

32 §  Vid tullanstalt, som har att verkställa uppbörd med tillämpning av både svenska och norska bestämmelser, skola vartdera landets medel redovisas särskilt för sig.

Tullanstalten skall i mån av behov tilldelas växelkassa i det andra landets mynt.

Anvisningar

Vid uppbörd för svensk räkning skola svenska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas. För svenska avgiftsräkningar bör likvid i svenskt mynt begäras. På motsvarande sätt skola norska bestämmelser om debitering, journalisering och kvittering m.m. följas vid uppbörd för norsk räkning, och för norska avgiftsräkningar bör likvid i norskt mynt begäras. Annat lands valuta får mottagas endast i den utsträckning valutan inväxlas av svenska eller norska banker.

Framställning hos norsk tullmyndighet om växelkassa i norskt mynt vid svensk tullanstalt bör i förekommande fall göras genom vederbörande svenske distriktchef. Motsvarande framställning hos svensk distrikttullanstalt bör göras genom norsk tollstedschef. Det belopp, som utbetalas till växelkassa, skall kvitteras av den mottagande tullanstaltens föreståndare.

33 §  Belopp av tull eller annan avgift, som svensk tullanstalt uppburit med tillämpning av norska bestämmelser, skall i samma ordning, som om beloppet uppburits av norsk motsvarande tullanstalt, levereras till norsk tullmyndighet eller, i fråga om trafikförsäkringspremier, till Norsk Forbund for Ansvarsförsikring av utenlandske Motorvogner.

Motsvarande gäller i fråga om avgiftsbelopp, som norsk tullanstalt uppburit med tillämpning av svenska bestämmelser. Uppburna belopp av trafikförsäkringspremier skola insändas till vederbörande distrikttullanstalt.

Anvisningar

Medlen kunna sändas såsom assurerad försändelse, vilket försändningssätt enligt medgivande av Sveriges Riksbank, valutaavdelningen, och av Norges Bank må användas utan hinder av eljest gällande svenska och norska valutabestämmelser.

34 §  Journaler och andra handlingar, som svensk tullanstalt upprättat eller mottagit med tillämpning av norska bestämmelser, skola av tullanstalten insändas till norsk myndighet i samma ordning som om de upprättats eller mottagits av norsk motsvarande tullanstalt.

Motsvarande gäller i fråga om handlingar, som norsk tullanstalt upprättat eller mottagit med tillämpning av svenska bestämmelser.

Sådana för det andra landets räkning upprättade eller mottagna handlingar, som skola kvarbliva vid tullanstalten, skola förvaras för sig och efter en tid av tio år överlämnas till vederbörande myndighet i det andra landet, om denna så begär.

35 §  Tjänsteförsändelse från tullanstalt i det ena landet till mottagare i det andra landet utgör försändelse för svenska tullverkets räkning, då den postas i Sverige, och för norska tullverkets räkning, då den postas i Norge.

Anvisningar

För en till norsk mottagare ställd tjänsteförsändelse, som postats i Sverige, skall särskilt reversal, svenska postverkets blankett nr 113 A, användas. Postas försändelsen i Norge, skola norska tjänstefrimärken användas.

En till svensk mottagare ställd tjänsteförsändelse, som postas i Norge, skall vara åsatt vanliga norska frimärken. Postas dylik försändelse i Sverige, skall den vara innesluten i svenskt tjänstekuvert.


Förteckning över tullanstalter, vid vilka trafik expedieras med tillämpning av både svenska och norska bestämmelser


Slag av trafik1 På svensk sida På norsk sida

Tullkammare2 eller tullstation i

Tullkammare (tollsted)2 eller tullstation i


L Svinesund Svinesund
L Håve  
L   Holtet
J Ed Kornsjö
L Högen Kornsjö
L Stommen  
L Väng  
L Hån Örje
L Rommenäs  
L Skillingmark  
J Charlottenberg Magnor
L Eda Magnor
L Hovilsrud  
L   Austmarka
L Vittjärn  
L Rottnemon  
L   Grue
L Falltorp  
L   Åsnes
L   Söndre Trysil
L   Borveggen
L Rörbäcksnäs  
L   Trysil
L Gördalen  
L Flötningen  
L Storsätern  
L   Vauldalen
J Storlien Meråker
L Storlien Meråker3
L   Ådalsvollen
L   Sörli
L Gäddede  
L   Östnes
L   Krutvatn
L   Umbukta
J Kiruna Narvik

1 J = järnvägstrafik; L = landsvägstrafik.
2 För tullkammare (tollsted) är ortnamnet understruket.
3 Den på norsk tulllpersonal ankommande expedieringen av landsvägstrafik äger rum Storlien.


Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1960.

Detta meddelar kungl. generaltullstyrelsen härigenom till vederbörandes kännedom och efterrättelse.