Tullverket

Bestämmelser och begrepp vid frihandel

Här kan du läsa om olika bestämmelser och begrepp som förekommer inom frihandel.

Ursprungsvaror

För att kunna använda tullförmånerna i ett frihandelsavtal måste produkten ha status som en så kallad ursprungsvara.

Grundregeln för att en vara ska ha ursprungsstatus är att produkten är helt framställd i ursprungslandet eller att den har genomgått ”tillräcklig bearbetning eller behandling” i det landet. Vad som är tillräcklig bearbetning eller behandling framgår för varje varuslag i en lista som bifogas till ursprungsprotokollen, en så kallad bearbetningslista.

När du exporterar en vara som mottagaren ska ansöka om förmånsbehandling för behöver du utfärda ett intyg som visar att varan är en ursprungsvara.

Läs om olika ursprungsintyg.

Ursprungsintyg

För att få förmånsbehandling, det vill säga tullnedsättning eller tullfrihet, för en ursprungsvara krävs ett ursprungsintyg.

Det finns ursprungsintyg i olika former:

  • varucertifikat EUR.1, varucertifikat EUR-MED och GSP-certifikat form A är ursprungsintyg i form av certifikat
  • fakturadeklarationer, ursprungsdeklarationer och ursprungsförsäkringar är intyg i form av en viss text på en faktura eller på ett annat kommersiellt dokument.

De vanligaste ursprungsintygen för olika avtal är

  • fakturadeklarationer eller EUR.1-certifikat; i vissa fall även fakturadeklaration EUR-MED, ursprungsdeklaration EUR-MED eller varucertifikat EUR-MED – för EU:s frihandelsavtal
  • GSP-certifikat form A eller ursprungsförsäkran (Rex) – för GSP
  • varucertifikat EUR.1 – för andra ensidiga arrangemang.

De som utfärdar de olika intygen är

  • fakturadeklarationer, ursprungsdeklarationer och ursprungsförsäkran: exportören. En exportör i Sverige behöver ansöka om tillstånd hos Tullverket för att få utfärda intyg för sändningar med ett värde över 6 000 euro.
  • varucertifikaten EUR.1 och EUR-MED: tullmyndigheten i exportlandet (efter att exportören har ansökt om det). I Sverige kan varucertifikat EUR.1 även utfärdas av handelskamrarna.

Beställ blanketter för varucertifikat EUR-MED hos ISY Informationssystem AB.

Beställ blanketter för varucertifikat EUR.1 hos Lamanica Logistikservice AB/Industrilitteratur.

Helt framställda produkter

Produkter som är helt framställda inom till exempel EU är per definition råvaror eller produkter med låg bearbetningsgrad, till exempel

  • trävaror som har sågats av skog inom EU
  • kött av djur som är födda, uppvuxna och slaktade inom EU.

Däremot gör en importerad, till synes obetydlig, beståndsdel i en produkt att produkten inte räknas som helt framställd inom EU. Ett exempel är inlagd gurka som har skördats och beretts inom EU, men där några av de tillsatta kryddorna är importerade från länder utanför EU. Gurkan kan då inte anses vara helt framställd i EU.

Produkter framställda inom EES

När du ska tillämpa EES-avtalet vid export till Norge, Island eller Liechtenstein är det ursprunget inom EES och inte inom EU som är viktigt. Varor som har framställts helt i EU, Norge, Island och Liechtenstein anses i det här sammanhanget vara helt framställda inom EES. Det kan till exempel handla om trävaror som har sågats i Sverige av norsk skog.

Observera att en produkt med EES-ursprung räknas som en produkt med EU-ursprung om den exporteras inom ramen för Pem (Pan-Euro-Med-området), som till exempel Marocko.

Produkter som genomgått tillräcklig bearbetning eller behandling

En produkt som inte är helt framställd inom till exempel EU kan ändå få status som ursprungsvara. En förutsättning är att den tillverkning som sker i EU är så omfattande att materialet som används vid tillverkningen anses ha genomgått så kallad ”tillräcklig bearbetning eller behandling”. Villkoren för vad som är tillräckligt varierar beroende på produktslag och mottagarland. Du hittar specifika regler i särskilda bearbetningslistor i respektive avtal.

För att ta reda på vilka regler som gäller för en viss produkt måste du känna till produktens HS-nummer, det vill säga de fyra första siffrorna i varukoden. Med hjälp av dessa siffror kan du sedan hitta rätt regel i en bearbetningslista.

Tänk på att de bearbetningskrav som finns i bearbetningslistorna gäller för material som inte är ursprungsmaterial. Om du kan styrka att en viss insatsvara redan är en ursprungsvara behöver den inte genomgå någon bearbetning eller behandling. Det ska du kunna bevisa med hjälp av exempelvis leverantörsdeklarationer eller ursprungsintyg.

Vissa åtgärder anses alltid vara otillräckliga. Exempelvis är enbart en enkel förpackningsåtgärd aldrig tillräcklig för att en vara ska anses vara en ursprungsvara, även om reglerna i bearbetningslistan i övrigt är uppfyllda. Inte heller att måla, tvätta eller klistra på en etikett anses vara tillräckliga åtgärder.

EES-ursprung för EES-avtalet
När du ska tillämpa EES-avtalet vid export till Norge, Island eller Liechtenstein behöver du fastställa EES-ursprung, alltså inte EU-ursprung. Den tillräckliga bearbetning eller tillräckliga behandling som krävs enligt bearbetningslistan i EES-avtalet får göras var som helst och i ett eller flera av länderna inom EES, inbegripet EU-länderna.

Observera att en produkt med EES-ursprung räknas som en produkt med EU-ursprung om du exporterar den inom ramen för Pem (Pan-Euro-Med-området). Detta gäller även om produkten skulle ha tillverkats i exempelvis Norge.

Bearbetningsregler

Olika varor har olika bearbetningsregler. För att hitta rätt regler behöver du veta din varas HS-nummer och läsa på i den bearbetningslista som gäller för avtalet med det land eller område som du ska exportera din vara till. En vara kan omfattas av flera regler.

Några exempel på bearbetningsregler:

Bearbetningen ska leda till att materialet byter HS-nummer. Den färdiga varan ska alltså ha ett annat HS-nummer än materialet.

  • I tillverkningen får värdet på icke-ursprungsmaterial vara högst en viss procent av priset som den färdiga varan säljs för.
  • Du behöver utgå från ett visst material.

I bearbetningslistan, dvs. i förteckningen över den bearbetning eller behandling som ska utföras på icke-ursprungsmaterial för att den tillverkade produkten ska få ursprungsstatus, finns det två kolumner med ursprungsregler. I det fall en vara har regler i båda kolumnerna (3 och 4) kan du välja vilken regel som ska uppfyllas. Ifall det enskilda HS-numret eller varan inte finns med i listan får du titta på kapitelregeln dvs. den regel som står först i kapitlet och som gäller de varor som inte nämns särskilt.

Kumulation

För att uppnå ursprungsstatus för en slutprodukt kan du använda dig av kumulation. Det innebär att du kan använda insatsvaror från flera länder inom samma frihandelsområde. En insatsvara är en vara eller del av en vara som används för att tillverka en produkt. Det kan vara råvaror, halvfabrikat eller färdiga komponenter.

Bilateral kumulation
När du använder insatsvaror med ursprung i den frihandelspart som du handlar med för att ge din färdiga produkt ursprungsstatus kallas det bilateral kumulation.

Diagonal kumulation
Vissa avtal tillåter diagonal kumulation. Det är när en vara bearbetas i något annat land inom frihandelsområdet än avsändar- och mottagarlandet. Då läggs de olika bearbetningarna samman så att slutprodukten får ursprungsstatus. Förutsättningen för diagonal kumulation är att de länder som är inblandade uppfyller frihandelsavtalets gemensamma regler.

Intyg visar vilka länder som är inblandade
Du visar vilka regler du följer genom det intyg du använder. Om diagonal kumulation har tillämpats behöver du ange i ett varucertifikat EUR-MED eller i en fakturadeklaration EUR-MED att du har tillämpat kumulation med något land. Det här är nödvändigt för att alla länder ska ”synas” i intyget.

Stegvis bearbetning

En vara behöver inte bearbetas helt och hållet hos samma företag för att den ska bli en ursprungsvara. De olika tillverkningsmomenten kan utföras av olika företag inom EU.

Exempel:
Vid tillverkning av en skjorta enligt tulltaxenummer 6205 är bearbetningskravet att tillverkningen inom EU ska utgå ifrån garn. En stegvis bearbetning kan gå till så här:
Företag A importerar garn från ett land utanför EU och använder detta för att väva ett tyg. Tyget säljs vidare till Företag B där man syr en skjorta av väven.

Inget av företagen utför bearbetning i tillräckligt hög grad för att skjortan ska bli en ursprungsvara. De båda bearbetningarna tillsammans gör däremot att varan totalt sett är tillräckligt bearbetad inom EU.

Eftersom tyget inte är en ursprungsvara kan inte Företag A lämna något intyg om ursprung till Företag B. Däremot kan Företag A lämna en leverantörsdeklaration om den bearbetning som har gjorts inom företaget. Med utgångspunkt i leverantörsdeklarationen kan sedan Företag B utfärda ett ursprungsintyg för den färdiga skjortan.

När du tillämpar EES-avtalet får de olika momenten i tillverkningen göras var som helst inom EES. Bearbetningar som görs i EU, Norge, Island eller Liechtenstein får alltså tillsammans ligga till grund för bedömningen om varans ursprung, det vill säga om varan har genomgått tillräcklig bearbetning inom EES-området. Tyget till skjortan i ovanstående exempel kan i detta fall vävas i vilket som helst av EES-länderna.

Leverantörsdeklaration

Du använder en leverantörsdeklaration för att överföra information om en varas ursprung mellan företag inom EU.

Det är leverantören som lämnar en leverantörsdeklaration på en faktura eller, i vissa fall, på ett separat papper som bifogas fakturan. Det är möjligt att upprätta en leverantörsdeklaration per sändning eller en leverantörsdeklaration för längre tid, en så kallad långtidsleverantörsdeklaration.

Leverantörsdeklarationen ska ange något av följande:

  • att en vara har ett visst ursprung
  • att en vara har genomgått viss bearbetning eller viss behandling inom EU.

Du använder en leverantörsdeklaration i följande fall:

  • för att styrka ursprunget på en vara som du köper eller säljer inom EU
    som ursprungsbevisning när du utfärdar ursprungsintyg som varucertifikat EUR.1 eller en fakturadeklaration vid export
  • som bevis på en varas ursprung när du handlar med Turkiet och använder A.TR-certifikat för tullunionsvaror (eftersom A.TR inte intygar ursprung).

Läs mer om leverantörsdeklarationer.

Pan-Euro-Med – Pem

Pem står för Pan-Euro-Med. Det är ett område som för närvarande omfattar:

  • EU
  • EFTA-länderna (Norge, Schweiz inklusive Liechtenstein och Island)
  • Färöarna
  • Algeriet
  • Egypten
  • Israel
  • Jordanien
  • Marocko
  • Västbanken och Gaza
  • Syrien
  • Tunisien
  • Turkiet
  • Albanien
  • Bosnien-Hercegovina
  • före detta jugoslaviska republiken Makedonien
  • Montenegro
  • Serbien
  • Kosovo
  • Moldavien.

Det finns en politisk målsättning – som till stor del är uppfylld – om ett gemensamt frihandelsområde som består av alla dessa länder. En förutsättning för det gemensamma frihandelsområdet är identiska ursprungsregler.

Till en början fanns det många olika frihandelsavtal mellan länderna i området. Sedan förhandlades avtal fram med enhetliga ursprungsregler. Nästa steg var en gemensam konvention som alla länder skulle ansluta sig till. I dag finns en Pem-konvention där frihandelsbestämmelser ingår. Många länder har anslutit sig, men inte alla. När så sker finns ursprungsreglerna samlade på ett ställe i stället för i ett antal olika protokoll. På sikt blir det då enklare att ändra i en befintlig bestämmelse eller att lägga till en ny bestämmelse. Det pågår fortfarande ett arbete med att förenkla ursprungsreglerna i Pem.

Pem har gjort det möjligt att varor som producerats enligt dessa regler är berättigade till tullförmån vid import till alla berörda avtalsparter. Tillverkande företag kan importera insatsvaror med tullförmån från alla länder som tillämpar de gemensamma reglerna.

Uppdaterad matris i EUT
För att veta vilka länder som har avtal med varandra, och när dessa avtal har börjat gälla, finns en så kallad matris som EU-kommissionen publicerar i Europeiska unionens officiella tidning (EUT), C-serien. Där framgår alla datum, och matrisen uppdateras med jämna mellanrum.

Matrisen för Pan-Euro-Med och västra BalkanPDF

Europeiska unionens officiella tidning (EUT), C-serien.

Matrisen behöver du när du tillämpar diagonal kumulation, vilket innebär att du tillgodoräknar dig material från en eller flera andra parter inom Pem. När andra parter än mottagarlandet är inblandade måste alla parterna ha avtal med varandra och med mottagarlandet och EU. För att kontrollera att så är fallet använder du matrisen.

I handeln inom Pem används varucertifikaten EUR.1 eller EUR-MED, fakturadeklaration eller fakturadeklaration EUR-MED alternativt ursprungsdeklaration eller ursprungsdeklaration EUR-MED. När diagonal kumulation används, det vill säga när fler än två parter är inblandade, används varucertifikat EUR-MED, fakturadeklaration EUR-MED eller ursprungsdeklaration EUR-MED.

GSP-systemet

Det ensidiga allmänna preferenssystemet GSP (Generalised System of Preferences) har som mål att hjälpa utvecklingsländer att bygga upp sin industri och export.

Systemet innehåller tre förmånsordningar med olika tullättnader för olika länder och olika typer av varor: den allmänna ordningen (landgrupp 2020), stimulansordningen för länder med god samhällsstyrning och hållbar utveckling (landgrupp 2027) samt ordningen som beviljar tullförmåner för de minst utvecklade länderna för allt utom vapen och ammunition (landgrupp 2005).

I Tulltaxans kodförteckning kan du se vilka länder som ingår i de tre olika landgrupperna.

Öppna Tulltaxan

Rex

Systemet med Registrerade exportörer (Rex) ska användas inom frihandelsavtalet EU-Kanada (Ceta) för EU:s exportörer, samt inom GSP av förmånsländer samt vissa av EU:s exportörer eller vidaresändare av GSP-varor. Systemet används för att visa ursprung och tillåter exportören (som har fått Rex) att själv upprätta deklarationer om ursprung.

Ursprungsintygen som upprättas med Rex är en deklaration om ursprung liknande fakturadeklaration som kallas ursprungsdeklaration (i Ceta) och ursprungsförsäkran (i GSP).

Rex och ursprungsförsäkran började användas inom GSP från 1 januari 2017. Inom GSP används ursprungsintyget GSP-certifikat form A eller ursprungsförsäkran (upprättade av en registrerade exportör) för varor med ursprung i GSP-länder. De båda systemen fungerar parallellt fram till juni 2020. Därefter utfasas ursprungsintyget GSP-certifikat form A och ursprungsförsäkran ska i stället användas.

Ett företag som exporterar varor från ett GSP-land behöver vara registrerad exportör för att själv kunna utfärda ursprungsförsäkringar oavsett värde. Alla registrerade exportörer får ett Rex-nummer och registreras i ett gemensamt Rex-register som delvis är offentligt. Du som importerar varor från ett GSP-land behöver kontrollera att Rex-numret i ursprungsförsäkran är giltigt. Ursprungsförsäkran får även upprättas utan Rex-nummer om ursprungsvarornas värde är mindre än värdegränsen 6 000 euro.

Kontrollera Rex-nummer hos EU-kommissionen.

Svenska företag kan behöva bli registrerade exportörer

De företag inom EU som behöver ansöka om att bli registrerade exportörer är:

  • företag som ska exportera ursprungsvaror till Kanada. (Under 2017 tillåts de som har tillstånd som godkänd exportör att använda det till dess de ansökt och fått Rex.)
  • företag som vidaresänder GSP-varor till Norge, Schweiz eller inom EU, till exempel efter att varorna har legat på tullager (vilket tidigare har gjorts med ett ersättningscertifikat GSP form A)
  • företag som exporterar material till GSP-länder för kumulation, dvs. tillverkning av varor som sedan importeras med GSP-certifikat (vilket tidigare har gjorts med varucertifikat EUR.1 eller med fakturadeklaration).

I Sverige är det hos Tullverket du ansöker om att bli registrerad exportör.

Ansök om att bli registrerad exportör.

Rex och ursprungsförsäkran kommer även att användas i vissa kommande frihandelsavtal och i ensidiga förmånsarrangemang.

EES-avtalet

EES-avtalet är ett frihandelsavtal som omfattar det europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES (på engelska European Economic Area, EEA). I EES-området ingår EU-länderna, Norge, Island och Liechtenstein.

När du tillämpar EES-avtalet när du handlar med Norge, Island eller Liechtenstein är det varans EES-ursprung som ska fastställas och anges, inte EU-ursprung.

För att en vara ska omfattas av EES-avtalet ska någon av följande punkter vara uppfyllda:

  • Varan ska ha sitt ursprung i ett av EES-länderna.
  • Varan ska ha genomgått tillräcklig bearbetning och behandling inom EES.

En produkt med EES-ursprung räknas som en produkt med EU-ursprung om du exporterar den till ett land som omfattas av Pem.

Direkttransport

Direkttransport innebär att en vara transporteras direkt från ett avsändarland till ett mottagarland. Syftet är att förhindra att ursprungsvaror manipuleras eller byts ut på vägen till det land som medger frihandelsförmåner.

En importör ska kunna bevisa att transporten av en vara uppfyller kraven för direkttransport för att få ta del av förmånsbehandlingar.

Det enda som får göras med en vara under transporten är att lossa den, lasta om den och ta hand om den för att den ska hållas i gott skick. En sändning som omfattas av ett ursprungsintyg får inte delas eller slås ihop med andra sändningar.

Transport genom mellanliggande land
En vara som transporteras genom och eventuellt lagras i ett mellanliggande land, ett transitland, måste transporteras och lagras under tullkontroll för att anses vara direkttransporterad.

Det du som exportör kan göra för att din köpare lättare ska kunna bevisa direkttransport är att se till att frakthandlingen för varan gäller för hela transportsträckan. Du kan också försäkra dig om att det transportföretag som anlitas är medvetet om kravet på tullkontroll.

Tullverket och andra tullmyndigheter inom EU kan kräva att importören bevisar att kraven för direkttransport är uppfyllda. Ett bevis kan vara

  • ett transportdokument som till exempel konossement (bill of lading)
  • uppgifter om märkning eller numrering av kollin
  • uppgifter som rör själva produkterna.

Icke-manipulation – ”non-alteration”
I några avtal och i GSP-bestämmelserna har direkttransportregeln ersatts av en regel för icke-manipulation, så kallad ”non-alteration”. Enligt den regeln får en sändning delas upp eller lagras i ett mellanliggande land. Varorna ska fortfarande befinna sig under tullkontroll och de varor som du importerar ska vara oförändrade i förhållande till ursprungsintyget.

Restitutionsförbud

Många frihandelsavtal innehåller ett förbud mot återbetalning av eller befrielse från tull på importvaror som ingår i exportvarorna. Syftet med förbudet är att ingen ska kunna få dubbla förmåner. I praktiken innebär det att du inte får utfärda ett ursprungsintyg för en exportvara som har framställts under exempelvis aktiv förädling.

Det finns alltid restitutionsförbud i avtalen med Norge, Island, Schweiz, Liechtenstein, Färöarna, Andorra, Ceuta och Melilla, Albanien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Serbien, Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (FYROM), Kosovo, Moldavien, Israel, Västbanken/Gaza, Libanon, Turkiet, Mexiko och Chile.

Du behöver alltid fundera över restitutionsförbud när du tillämpar reglerna inom Pem. Det innebär att du behöver ta hänsyn till restitutionsförbud när du använder diagonal kumulation i Pem men inte när du tillämpar samma avtal bilateralt mellan Algeriet, Marocko, Tunisien, Egypten eller Jordanien och EU.

Observera att i avtalen med Schweiz, Ceuta och Melilla och när reglerna i det nya Europa-Medelhavsområdet (EUR-MED) tillämpas finns restitutionsförbud, förutom för icke-ursprungsmaterial, även för produkter som omfattas av HS kapitel 3 och HS-nummer 1604 och 1605 (fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur) med EES-ursprung.

Restitutionsförbud finns för närvarande inte i avtalen eller förmånsordningarna med följande länder och områden: Sydafrika, Peru, Colombia, Ecuador, Honduras, Panama, Nicaragua, Republiken Korea, Papua Nya Guinea, Cariforum-staterna, Östra och södra Afrika (ESA), Syrien, Botswana, Namibia, Lesotho, Swaziland, Elfenbenskusten, Kamerun, AVS-länderna, ULT-länderna och GSP-länderna.

Restitutionsförbud

Många frihandelsavtal innehåller ett förbud mot återbetalning av eller befrielse från tull på importvaror som ingår i exportvarorna. Syftet med förbudet är att ingen ska kunna få dubbla förmåner. I praktiken innebär det att en exportör inte får utfärda ett ursprungsintyg för en exportvara som har framställts under exempelvis aktiv förädling.

Det finns alltid restitutionsförbud i avtalen med Norge, Island, Schweiz, Liechtenstein, Färöarna, Andorra, Ceuta och Melilla, Albanien, Bosnien-Hercegovina, Georgien, Serbien, Montenegro, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (FYROM), Kosovo, Moldavien, Israel, Västbanken/Gaza, Libanon, Turkiet, Mexiko och Chile.

Den exportör som vill utfärda ett ursprungsintyg och som tillämpar reglerna inom Pan-Euro-Med-området (Pem) behöver alltid ta hänsyn till restitutionsförbudet. Det innebär att ta hänsyn till restitutionsförbud vid diagonal kumulation i Pem. Däremot inte när samma avtal tillämpas bilateralt mellan Algeriet, Marocko, Tunisien, Egypten eller Jordanien och EU.

Observera att i avtalen med Schweiz, Ceuta och Melilla och när reglerna i det nya Europa-Medelhavsområdet (EUR-MED) tillämpas finns restitutionsförbud, förutom för icke-ursprungsmaterial, även för produkter som omfattas av HS kapitel 3 och HS-nummer 1604 och 1605 (fisk samt kräftdjur, blötdjur och andra ryggradslösa vattendjur) med EES-ursprung.

Restitutionsförbud finns för närvarande inte i avtalen eller förmånsordningarna med följande länder och områden: Sydafrika, Peru, Colombia, Ecuador, Honduras, Panama, Nicaragua, Republiken Korea, Papua Nya Guinea, Cariforum-staterna, Östra och södra Afrika (ESA), Syrien, Botswana, Namibia, Lesotho, Swaziland, Elfenbenskusten, Kamerun, AVS-länderna, ULT-länderna och GSP-länderna.


Hjälpte informationen på sidan dig? *



Jag är



Captcha *

Uppdaterad: 2017-12-05